Dagen D.

Idag smäller det! Idag måste det ske!

Öppenvisning på huset i eftermiddag. Och jag hoppas att någon av dem som sätter sin fot i huset, känner att this is it. Att det här huset vill dom ha.
På torsdag är det en månad tills mamma och pappa får nykeln till lägenheten, och att dom är orolig, det förstår jag. Hittills är det ingen som visat tillräckligt starkt intresse för huset.

Men en sak har jag lärt mig, och det är att allt ordnar sig! Det spelar ingen roll hur mörkt det ser ut, eller hur uppgiven man känner sig. Det finns en mening med allt och i slutändan så ordnar sig allt.
Huset kommer att bli sålt och vi kommer att få njuta av att bo i stan, hela familjen. Det är jag säker på!

Så just nu håller jag på att gå an här hemma, städa, plocka undan och dra runt dammsugaren i varje vrå.
Men galen på kuppen håller jag på att bli, dammsugar-slangen släpper från själva dammsugaren med jämna mellanrum, så det slutade med att jag höll slangen i en hand och själva dammsugaren i den andra. Extra träning kanske?
Så jag har kraftigt bestämmt mig angående mitt och Mathias dammsugarköp, det är att alla delar ska sitta fast i varandra och inte lossna, man blir gaaalen. Och sen ska den vara smidig och inte snurra in sig i sig själv så fort man byter riktning.
I-landsproblem, i know. Man när man kommer att ha en lägenhet på 85kvm så vill jag gärna att dammsugaren ska vara på min sida. Punkt.

Vinnare av NRD!! =)

Summering av helgen:

- Det har varit fantastiskt bra väder, bästa vädret på höst-Piteå tävlingen någonsin tror jag! Kunde sitta i tshirt till middagen och på dagarna har solen legat på och det har varit kvavt nånting! Så vädret var i toppklass!

- Bilen har strulat, inför gårdagens sista kval knäckte jag växellådsstruten! 4e struten som vi byter på bilen!!! Börjar se det som karma... vad har jag gjort för elakt i mitt förra liv för att förtjäna detta? Vid alla tävlingar händer det något; Topplockspackningar som går sönder, förgasaren har flödat, headerserna har spruckit x antal gånger och nu 4e bytet av struten. Tycker att det är så tråkigt för pappa att han vid i princip alla tävlingar ska behöva ligga och skruva. Som tur är så har jag världens bästa pappa och mekaniker, han fixar allt! Och dessutom en heeeelt underbar pojkvän! Han sätter sig i bilen från Bygdsiljum, hämtar 3 nya strutar i Umeå som han kör upp till Piteå mitt i natten! Underbara älskade du!

- MEEEEEEN! Som lön för mödan så kom jag tvåa i hela tävlingen! Körde tre kval på morgonen och sedan var det dags för eliminering. I första mötet mot Jan Brännvall så tappar han mellanaxeln på starlinjen. Den föll tydligen bara rakt ner, så när jag passerade mållinjen så insåg jag att min motståndare fortfarande stod kvar vid starten. När jag kom tillbaka till depån så undrade teamet och andra motståndare om jag hade varit och kapat av hans mellanaxel för att lättare kunna vinna, men jag har ärligt inget med det att göra ;)
Sen ett underbart skönt solo i semin, där jag upptäckte efter halva banan att det fortfarande fanns många centimeter kvar mellan gaspedalen och golvet. Ooops, tur att jag inte mötte någon, hade varit lite tråkigt att åka ut på det sättet, att man glömmer att gasa! ;)
Sedan i finalen så gick jag ut mot Tony Johansson, största "hotet" i tävlingen (det var jag och han som gjorde upp om vinnarplatsen i NRD-cupen). Han låg kvaletta och hade därmed hämtat in lite poäng på mig. Var faktiskt inte så jättenervös när vi rullade in för final, var så nöjd att överhuvudtaget kunna köra med tanke på att jag kört sönder igår. Och med tanke på att jag inte var allt för nervös så kan det ju spela in till varför jag förlorade. Jag fullkomligen sov i starten och därmed var det redan avgjort. Jag ville verkligen inte rödlykta och ge bort segern innan vi ens lämnat startlinjen. Tony gick över mål som vinnare av sin första tävlingen, det är han välunt! En riktigt trevlig kille som var beredd att hjälpa oss att laga bilen igår, trots att vi som sagt var de två som gjorde upp om titeln. Man brukar säga; Secondplace is the firstplace loser.
Men jag känner mig som en vinnare. Trots att vi gång på gång kör sönder, så låter jag aldrig motståndarna känna sig lugna. Jag kommer alltid tillbaka!

-OOOOOOOCH! Med 10 poängs marginal så blev jag slutligen vinnare av NRD-cupen! Hade jag inte tagit mig till final så hade Tony gått om, men nu står jag högst upp på den pallen, och det känns såååå bra! Bäst i ET Pro i Norrlandscupen! Underbart! =) Förra året blev jag tvåa, så att flytta upp en placering är i mina ögon helt självklart! =)

- Säsongen är nu slut för i år, och vi avslutar med flaggan i topp! Tack alla som har varit med och hjälpt, stöttat och trott på mig! Det lönade sig!! =) <3


Not a quitter.

Ännu en dag som arbetslös...

Nej, men jag försöker hålla humöret uppe, inte stressa som många råder mig till. Men det är inte så lätt att hela tiden hålla sig positiv då man verkligen känner sig som en in mängden som går omkring och söker jobb. Det känns som att man läggs till en hög och sen får papperen damma ikapp. Det gäller att sticka ut, eller ha kontakter. Hittills tror jag att jag har sökt drygt 45 jobb, och än jag inte klar. Jag har inte tänkt att ge mig förens jag har nått slutmålet - att någon anlitar mig. Punkt.

Men lite stressad blir jag allt, har möjlighet att få nyklarna till lägenheten inom några veckor, och här står jag utan jobb. Visseligen så kommer jag se det som ett heltidsjobb att komma iordning i lägenheten. Packa upp och ställa i ordning. Sånt tycker jag är jätteroligt och jag ser verkligen fram emot att få flytta in, och känna mig som hemma i en lägenhet tillsammans med min fantastiska andra halva. Det lär ju ta en stund att få allting klart, så jag lär ha det jag gör, men det drar inte in några pengar. Och att ta av besparinga måste jag göra, trots att det inte alls känns särskilt lockande.

Nej, idag är ännu en dag som arbetslös, men jag misströstar inte, jag tänker som sagt inte ge upp. Im not a quitter.

Skolstart.

Idag börjar mina älsklingshjärtan skolan igen efter ett, vad jag hoppas har varit, ett härligt sommarlov! ;)
David börjar åttan, och Frida gymnasiet!

Alltså GYMNASIET?! Vart har åren tagit vägen, det känns som att det alldeles nyss var min tur att stiga in i Dragonskolans outforskade miljö. Nervös var jag, fy sjutton. Kände inte en själ, och i mina ögon kändes det som att jag var den enda. Så visade det sig fallet inte vara, och jag hamnade i en jättebra klass. De tre gymnasieåren flög föbi, och studenten är fortfarande en av de mäktigaste dagarna jag varit med om!
Nu är det lillskruttans tur... Även hon ska gå Barn- och fritidsprogrammet, och jag har inte behövt oroa mig en sekund. Jag vet att det kommer att gå hur bra som helst för henne, min prinsessa!

Det är första hösten sen jag var 5 år som jag inte har en skola att gå till då sommaren börjar lida mot sitt slut. Det känns hur konstigt som helst! Det kommer säkert kännas skönt den dagen jag faktiskt har fått mig ett jobb, men fram tills dess måste jag faktiskt erkänna att det har varit grymt skönt att veta vad man har haft att gå till alla år. En skola och en klass som har väntat varje höst, det har bara varit så. Men nu ska man ta tag i allt på egen hand, ingen som "förväntar mig att vara någonstans"
Men som sagt, när jag har fått jobb, då kommer det att kännas skönt!
För hur det än är, jag kan ju faktiskt inte gå i skolan hela livet, nu vill jag ha lite förändring! =)

Nya pärlan

Redan innan Nolia drog igång så hade jag bestämt mig för att kika runt om det skulle finnas nå bra, prisvärda telefoner på mässan. Glömde bort det enda fram tills sista dagen, så lite sent ute var jag allt. Frida hade sett en mycket prisvärd telefon i Telia-tältet.

Hur som helst hade jag bestämt mig för att byta till abonnemang, nu när man ska börja ringa sådana här tråkiga samtal, som exempelvis tandläkaren eller stå i telefonköer, så känns det bättre med ett abonnemang, slippa fylla på telefonkortet stup i ett.

När jag berättade för Telia-killen om mina abonnemangstankar så sa han på en gång att det var absolut ingenting att fundera på. Efter som att jag redan hade bestämt mig för att byta till Telia, så skulle telefonen inte komma att kosta något. Det enda som var, var att jag band upp mig på abonnenmanget i 24månader, och det hade jag som sagt hur som helst tänkt att göra!

Så nu sitter jag äntligen här med en fullt fungerande telefon. Lätt att förstå sig på. Fri surf är inräknat i abonnemanget och dessutom fria sms. Och att den dessutom blev gratis, gör inte det hela sämre ;) Känns väldigt bra, och jag är nog lite småkär i min lilla pärla! =)



I eftermiddag/kväll bär det av mot Sundvall för race. Jag hoppas för allt i världen att regnet håller sig borta och att vi får köra mycket. Ligger bra till i kuppen, och han jag fightas mot ska inte dit. Lovande! =) Det var en hel månad sedan jag satt i min black beauty, så jag hoppas både jag och bilen är på vårt allra bästa tävlingshumör! ;)
Vik in tummarna nu!


Svar till Arianne: Tro mig, jag jobbade alla dagar, det går inte att ta miste på när det gäller tröttheten i slutändan ;) Vad tråkigt att du inte såg mig, hoppas allt är bra med dig iallafall!
Ang. lägenheten så är det en 3a på Böleäng, på 85kvm, så vi kommer att bo ganska stort, vilket känns enormt bra! Inflyttningsdatumet är 1 oktober, men vi kommer med stor sannolikhet kunna få nykeln några dagar tidigare, helst innan den helgen så man jag flytta in så mycket som möjligt då alla är lediga! Så det är ju inte alls länge kvar, och jag längtar som bara den! Vart är det ni har eran lägenhet? =) KRAM!


Hard work, work.

Hej och håå..
Mäkta less efter 9 lååånga arbetsdagar på Nolia.
Har sålt souvas i mängder och stekoset har blivit inpregnerat i näsan.
Men nu är det färdigjobbat för i år, vilket känns gryyymt skönt!

Nu ska jag ut och söka ett "riktigt" jobb. Åker runt med CV imorgon har jag tänkt.
Har mina ideér om vart jag ska fara, och jag kan ju tycka att något ställe skulle kunna tänka sig att anställa mig.

På morgonen har jag försökt städa till lite här hemma. Nu i veckan är det visningar på huset så då gäller det att det hålla rent och snyggt. Känns så konstigt att okända människor ska gå runt här hemma, bland våra saker, i våra rum. Men det blir nog bra, ska mest bli spännande att se vilka människor som flyttar hit efter oss.
Tänk... det är inte många veckor kvar tills vi blir stadsbor nu. Jag och Mathias på Böleäng, och mamma, pappa, frida och david på OPG ;)

Förändringarnas tid är här!

RSS 2.0