-

                                                                                                     
Happyface.. not.

Nu gör vi så här,
jag säger det innan någon annan hinner säga någonting,
för jag vet.. jag är patetisk..
Så , då var det sagt.
Men vad ska jag göra då ?
När ingen lyssnar,
när ingen finns vid min sida,
vart ska jag då vända mig ?
Det känns som att jag har kommit till en punkt i mitt liv då allting bara är såå mörkt.
Inget ljus, inte ens litegrann ; /
Alla har fullt upp med sitt, och glömmer mig.
Eller så vill dom bara inte bry sig.

Jag hade ändå hoppet uppe där ett tag,
bara för en liten stund,
trodde verkligen att allting för en gångs skull skulle blir bra i mitt liv.
Så som det var 18 September 2005...
Men nu är det väl mer som det var den 9 Oktober..
joo, mörkt!
Vill bara sätta mig i en städskrubb och stanna där till prinsen på vita hästen kommer.
Men det är bara drömmar,
han kommer inte!, fattar du inte det Emelie?
Like i said, jag är patetisk..
Här sitter jag och typ pratar med mig själv på en blogg.
Kan man sjunka lägre ?

Dumt nog så hedde jag just på en väldigt opassande låt nyss också..
Massa minnen från dig,
och en väldigt underbar vecka i mitt liv.
Det var du, jag, och en massa andra..
men vi funkade så bra, minns du?
Jag bestämde mig då för att stanna på det stadiet,
men det gick ju inte precis så bra..
Nu är jag tillbaka på ruta ett igen.
vet inte om jag kan säga att det är positvit eller negativt..
En sak är iaf säker,
jag kan inte leva utan dig,
och jag kommer nog aldrig kunna gå vidare..
Jag är fast.. forever ; /

Vet inte vad jag ska göra längre..
Alla jag en gång älskat bara lämnar.
I början så tänkte jag mest på två personer...
Den ena är väldigt omtalad, om jag säger så.
En älskad människa i mina ögon.
Blää, vad ska jag säga?
Det är den personen iaf,
den andra kallar sig min vän..
Och allt denne person tänker är på sig själv,
huvudsaken är att hon mår bra..
Ett bevis på att du kan få vem som helst,
jag ska inte känna mig speciell,
och vet du ,
det gör jag inte heller ?

Vet du hur jag känner ?
Vill du att jag ska berätta precis hur jag känner ?
Jag känner mig äcklad!
Förstår du? ÄCKLAD!!
Varför är du såhär ?
När ska du växa upp, och när ska du börja respektera mig?
aldrig om jag får gissa..
tragiskt men sant...

Ni två, neej.
Jag får det inte att gå ihop...
Varför ?
Det finns så många andra,
varför kan inte mitt hjärta få vara lycklig?
Vara för en gångs skull...
Snääääälla!
Orkar inte med det här,
och jag orkar inte med snacket...... ; /

Förövrigt så lämnar de andra med...
Alla som jag en gång haft,
som jag kunnat prata med,
som jag har kunnat skratta med,
som jag verkligen brytt mig om,
som jag känner har brytt sig om mig...
Dom är borta.
All of them... :(

Ska nog gå och sätta mig i skrubben nu.
Helt ärligt.
Det är nog där jag passar bäst...

Ha ett bra liv.
Eller vadå, ändå ingen som bryr sig.
Fattar inte ens varför jag skriver detta..

Over and out.
A sadface Emelie.