Flytt och seperationsångest.
Tiden går och helgen närmar sig med stormsteg. Jag vet att det nyss var helg, men jag är helt övertygad om att man knappt kommer hinna blinka innan fredagen är här. Dagen D. Domedagen....
Haha, skämt och sido, det ska bli så otroligt skönt att ha nyckeln i vår hand. Nyckeln till vårt boende, sambolivet står för dörren.
Men ändå är det en blandad känsla. Det känns så otroligt roligt och förväntansfullt, samtidigt som jag är livrädd. Jag är så van att alltid ha min familj nära, att vi alla samlas på kvällen. Vi behöver inte prata och umgås hela tiden, men vi andas samma luft samtidigt. Jag är så van att kunna krama på dem helt spontant, precis när jag själv vill. Jag är van att kunna sätta mig på köksbänken medan mamma lagar mat och bara sitta och surra om hur dagen har varit, det behöver inte ha hänt nått speciellt, men bara att kunna dela med sig, bjuda in varandra i den andres vardag. Sån relation har vi, jag och min underbart fantastiska familj! <3
Det jag försöker trösta mig med är att det inte kommer att dröja allt för länge tills jag har dem i Umeå. Förhoppningsvis handlar det bara om någon vecka, och sedan kan jag hur enkelt som helst hoppa upp på cykeln på Böleäng för att sedan vara framme hos dem på 15 min. Dom kommer inte vara så långt bort... Men usch och fy, nu påminns man hur otroligt mycket dom betyder för mig!! <3
Mathias är medveten om att jag kommer att ha bakslag, jag kommer att sakna dom och tårar kommer att rinna. Men han har varit i samma situation själv, att flytta hemifrån och börja på ett nytt kapitel. Jag har inte det, så därför är allt detta så främmande för mig. Jag har sen 14 års ålder längtat tills den dagen jag får inreda min egen lägenhet, och har samlat på mig grejer sedan dess. Nu är den stunden här och jag kunde nog aldrig föreställa mig känslan som infinner sig i min kropp just nu. Skräckblandad glädje. Om det är sunt vet jag inte om.
Sen har jag tur som har finaste Emma som flyttar samtidigt. Hon flyttar hemifrån samma helg som jag och bor bara 5 min bort. Min fantastiska glädjespridare som jag säkert kommer att spendera en och annan kväll med. Mysa upp i soffan och dela kvällen med SATC-tjejerna ser jag verkligen fram emot! Vi får stötta varandra, för det är en helt ny tid i livet som står framför oss nu.
Ett fullt naturligt steg, som alla går igenom.
Men all min oro vet jag grundar i tryggheten som har har byggt upp tillsammans med min familj, ett band som inte alls behöver bli svagare bara för att vi inte bor under samma tak. Hellre tvärtom, jag tror att man kommer att värdesätta tiden tillsammans på ett helt annat sätt när man väl ses.
Ni är underbara!;
Ni har gjort mig till den jag är idag. Följt mig genom hopp och förtvivlan, glädje och tragedi. Att jag har gjort, har jag delat med er. Även om jag har befunnit mig i Afrika eller på en promenad runt i Hörnefors så bär jag med mig er överallt. Känslan jag har kring er är alldeles unik och kan inte jämföras med något annat. Ni är mitt kött och blod, jag skulle inte kunna byta er mot allt i världen. JAG ÄLSKAR ER!!
One day left.
Vaknade imorse med att det öste ner utanför, visst det låter mysigt, men då man har planerat en morgonpromenad så är det inte lika trevligt.
Morgonpromenaden får jag skjuta på, det får kanske bli en eftermiddagspromis istället.
Jag får roa mig med att fixa lite här hemma under tiden istället.
På schemat står det;
- Baka bananbröd
- Vika tvätt
- Måla naglarna
- Packa ihop lite grejer inför flytten, osv.
Nog ska jag försöka fylla ut dagen lite mer, men regnet gör en ganska begränsad.
Dessutom ska jag försöka förbereda lite inför morgondagen, som inte är som vilken dag som helst, utan min första riktiga dag på jobbet. Har varit där och inventerat tidigare, men imorgon blir det på rikt. Ska ha kassaträning så här i början så att jag kommer in i det så fort som möjligt. Från och med oktober så ska jag kunna jobba självständigt och nu när julen börjar närma sig så kommer trycket att öka rejält. Helst för en butik mitt inne i stan, kan tänka mig att det kommer att vara en hel del att göra! Men det känns bara spännande, mer erfarenhet att ta del av.
Har nog inte nämnt det tidigare här, men det är på Lagerhaus som jag har fått anställning. Känns hur roligt som helst! Och imorgon drar det igång! :)
Här hittar ni mig framöver ;)
Lycka.
Definitionen av lycka är dock individuellt.
Men för mig är det när man känner ett sånt där barnsligt pirr i hela kroppen.
En bubblande känsla, och det spritter enda ner i knäna.
Helt underbart!
Och just nu fyller den känslan hela min kropp.
Lycka av att allting ordnar sig till slut.
Lycka över att vi lyckas.
Lycka över att veta, att än hur mörkt och svårt saker och ting känns, så kan man med rätt inställning och tålamod besegra ovissheten.
Jag vet att jag har mina guardians där uppe på ett moln som håller koll på mig och människor i min närhet.
Jag vet att dom vill mitt allra bästa, för lägger därför sin hand i spelet då man behöver lite extra stöd.
Utan dom så hade inte jag varit den jag är idag. Men nu klarar jag av att ha en inställning om att jag vet att allt alltid ordnar sig i slutändan. Det som är tänkt att ske, det sker. Så är det bara. En insikt som har fått mig starkare.
Idag känner jag en enorm lycka i hela kroppen, för allt har ordnat sig. Äntligen har vi fått svar! Vi har fått tag på en fantastisk lägenhet som vi flyttar till inom ett par veckor. Jag har fått tag på ett jobb som jag vet att jag kommer att stormtrivas med och gör min första riktiga arbetsdag på torsdag. Och Mathias har varit och skrivit på papper för hans nya jobb i eftermiddag.
Vi har haft enorm tur, och jag vet precis vilka jag ska tacka!
Jag fick ett samtal om jobb, samma stund som Mathias blev uppsagt från sitt nuvarande jobb, och skulle då få jobba kvar tills sista september.
Vi visste båda två att allt skulle ordna sig, att han skulle få tag på ett nytt jobb bara han sökte, men nog räknade vi med ett glapp mellan hans jobb.
Jag var och provjobbade för mitt jobb 3 dagar efter att samtalet hade kommit och trivdes kanonbra. Jag hade då lämnat ut kring 50 CVn och chefen från det här stället sa "Jag har fått in en del ansökningar, men du ska veta Emelie att det är bara dig jag vill ha. Vill inte du börja jobba, så tar vi ingen." (Sån otroligt konstig känsla att någon man träffat max 5 minuter kan vara så säker på att just jag är den dom vill ha)
Sen har ett par veckor gått av lugn. I måndags satte jag och Mathias oss ner och sökte en del jobb till honom, men även nu tänkte vi att det kanske inte är någon som nappar med en gång.
Men tji fick vi. Dagen efter ringde ett av ställena som han hade sökt på, till hans referensperson och var väldigt intresserade om vem han var. Dagen efter kontaktade företaget Mathias själv och bad honom komma på anställningsintervju dagen efter, alltså igår. Han var nervös, men det gick bra, enligt honom själv. Men ändå vågade han inte hoppas på något. Dom hade då sagt att dom skulle höra av sig antingen idag eller på måndag. Sagt och gjort, idag ringde dom. 2 till intervjuer hade gjorts på morgonen med andra personer, men dom var säker på sin sak, det var Mathias dom ville ha! Så han åkte dit, skrev på papperen och 3 oktober börjar han på sitt nya jobb.
4 dagar tog det. Från det att han skickade in intresseanmälan om jobbet, tills att han skrivit på för jobbet. Både jag och han är såååå glad över att allt har ordnat sig. Vi fixade det, jag och min allra finaste!
Helt sjukt vilken tur vi har haft, och jag är sååå tacksam!
Men en sak har jag verkligen lärt mig och det är att med rätt inställning så går det, det är något jag kan intyga om!
Att känna lycka i hela kroppen är en underbar känsla. Det här kommer jag att leva på länge!
Regn och pirr.
Länge sedan jag skådade så mycket regn på en och samma gång.
Som från öppen himmel fullkommligen vräker det ner!
Och det verkar aldrig ta slut.
Har varit ute och kört med bilen nu på förmiddagen, och när mina ärenden var gjordå så blev det raka spåret hem till Mathias lägenhet igen. Det är inte ens lite kul att vara ute i det här vädret.
Så istället hamnade jag här, framför datorn. Mamma slutar på en timme, då blir det att åka hem till Hörnefors för att baka lite inför hennes kalas på torsdag, bara så där en och en halv månad försenat ;)
Svängade förbi vår lägenhet också! Det blir så himla fint! När jag och Mathias var och tittade på den i juli så såg hela gården ut som en enda stor arbetsplats. Men vi fick höra att vi valde bästa tiden att flytta dit, för när vi skulle få nykeln så skulle både framsidan och baksidan vara klar. Dom som bodde där innan har bott i den där arbetsplats-röran i två år, och fick till slut nog. Men för oss... nygjort och superfint!
Blir lika pirrig i magen varje gång jag åker förbi där. Det är en sån konstig känsla att veta att där ska jag bo inom ett par veckor, tillsammans med min Mathias. Vi ska bli sambos. Det är stort!
Det är så himla fint där nu, och när jag vet hur det ser ut där inne bygger jag upp bilder om hur vi kommer att ha, hur det kommer att se ut. Med vår lilla lurviga vän!
Kan fortfarande inte riktigt förstå vilken tur vi egentligen hade som fick tag på en så stor lägenhet med så bra läge, på så kort tid. Det måste ha varit för att det var under semestern, och man glömmer bort att faktiskt fortsätta hålla koll på lediga lägenheter. Själv var jag på Pite Havsbad och fick bara en snabb tanke om att det var länge sedan jag klickade runt på internet, och där fanns den. Våran lägenhet! =)
Så pirrigt är bara förnamnet! =)
Något annat som var ruskigt pirrigt var i söndags. Sista dragracingtävlingen kördes i Malmö. Vi var inte där, men kunde följa hela tävlingen genom livesändning på internet. Det var jag och Jonna som gjorde upp om förstaplatsen i SDA-cupen, Scandinavian Dragracing Association. Jag ledde innan helgens tävling drog igång, men Jonna skulle bara behöva gå vidare två elimineringsrundor för att gå om mig. Först regnade det hela söndags förmiddagen, vilket inte var mig emot ;) På eftermiddagen började det spricka upp och vid 16 var dom igång med elimineringen. Jonna fick möta sin syster Mindie i första rundan och Jonna slutade som vinnare i den rundan. Nervositeten steg ännu mer och det var riktigt jobbigt att inte kunna påverka något. Jag kunde bara sitta där framför datorn som ett fån. Hon behövde nu bara gå vidare en runda för att ta sig om mig, och jag hade ingen aning om vad hennes motståndare gick för. Allt var så ovisst. Och självklart skulle hela sändningen börja lagga just som Jonnas bil syntes i bild. Flera sekunder kunde gå, och bilden stod som frusen. Frustererande! Hursom ordnade det till sig just som hon och motståndaren går in i Pre-stage. Vi kunde följa hela racet och pulsen på fröken Jonsson var hög! Jonna låg före motståndaren och jag tänkte på en gång att det var kört. Men då de gick över mållinjen så blinkade vinnarindikeringen på motståndaren. Vi (jag, pappa, mamma och frida - som stod samlad vid datorn) skrek av glädje och lättnaden var total. Hela dagen hade jag gått och spänt mig och äntligen fick jag svaret om hur det skulle gå. Jonna hade kört för fort, alltså gjort en break-out och var därför ute ur tävlingen. Några minuter senare ringde hon, finaste Jonna! Hon var inte ett dugg besviken utan berättade att hela familjen var så glad för min skull. Dessutom körde hon personbästa på det racet, så hon var superlycklig! Jag förstår precis hennes känsla, en break-out svider inte alls lika mycket om man får något gott av det - som till exempel en personbästa-tid! ;)
Så nu blir det prisutdelning, jag på första plats och Jonna på andra! Då ska vi kramas, för vi känner oss nog båda som vinnare!
Det är sån mäktig känsla. Jag har bara kört 4 tävlingar den här sommaren, medan många av mina motståndare kört 5 eller fler. Ändå räcker mina poäng till så att jag vinner två stora cuper den här sommaren. Först NRD, North Race Division - en cup som täcker de norrländska tävlingarna. Och så nu den här, SDA, Scandinavian Dragracing Association - en cup för hela Sverige!
Två prisutdelningar, och på båda får jag stå överst. Vi klarade det, jag och min fina Valiant.
My own guardian.
Dagens lycka i bilder.
Dagen har spenderats på stan, med först lunch tillsammans med mamma och Marielle, och lill-skruttan så klart! =) Efter det blev det lite spring på stan och nya byxor, mascara och skor fick följa med mig hem. Känns skönt!
Kvällen blir lugn, men imorgon vankas inflyttningsfest i Olofsfors. Senast vi festade tillsammans var i början på juni, när vi var och såg Boppers i Bjurholm, en supertrevligkväll, men alldeles för länge sedan. Så imorgon är det dags igen, nu när Billy har flyttat klart! Im sooo exited! =)
Därför bjuder jag på en bild som jag fick skickat av Carro, hennes sätt att ladda upp inför morgondagen. Jag kallar det lycka;
Jag tror detta var på valborg! Och kul hade vi, som alltid!! =)
Sen kan jag inte hålla mig...... Hittade en bild som Johanna hade lagt upp på mitt lilla charmtroll. Världens goaste myskille!! Lägger upp den också, blir alldeles varm i kroppen då jag ser denna krabat, därför är det lycka av högaste sort;
Älskade lilla vän! Om du bara visste hur hårt du får "mosters" hjärta att slå! <3
