-

Att en så känd väg kan kännas så lång.
Nu har det gått två dagar av pendlande ner till Övik, och vägen har aldrig känts längre.
Mycket kan bero på att vi inte åkt ner så jättemycket den senaste tiden, och varit lediga de 2 senaste veckorna.
Men ändå, båda dagarna har känts som dagsturer till Stockholm eller så.

Nu är jag iallafall hemma efter första dagen av den nya kursen Mat och Hälsa. Riktigt intressant och väldigt mycket som man redan känner igen. Så som kalorier, fett, protein, kolhydrater, tallriksmodellen osv. Jag tror att denna kurs kan bli ganska tuff då vi ska lära oss en hel del om hur man räknar ut saker. Därför kommer hjärnan att användas en del, vilket inte brukar vara min starka sida i alla lägen. Tacka vet jag när jag gick ut ur MatteB-klassrummet efter sista lektionen på gymnasiet, då kände jag mig fri.
Fast detta kan nog inte riktigt jämföras med matematik på gymnasienivå.
Hur som helst verkar det roligt, och jag kommer att han en enorm nytta av det senare!

Den nya kursen började idag, och den förra tog slut igår. Stresshanteringen avslutades med en tenta, som jag helst av allt bara vill glömma. Har inte så höga förväntningar på mig själv angående detta om man säger så.
Kan väl bara säga att läraren inte riktigt gav oss den tenta hon hade sagt att hon skulle göra. Såå mycket som vi i princip aldrig gått igenom, och det som hon sagt att vi skulle plugga på kom inte med. Orättvist om man frågar mig.
Kanske lika bra att släppa det där, då jag ändå inte kan påverka något nu.

Något som LÄTT får mig på bättre tankar är att om 3 dagar bär det av. Skotrarna ska lastas imorgon, och allt ska göras klart. På lördag jobbar jag på Swapmeet och sen är det ääntligen söndag! Tror inte att jag har längtat efter en söndag så mycket tidigare än vad jag gör nu! =)
Pratade med läraren idag också, och det känns skönt att veta att jag inte missar så mycket under min ledighet, jag kan alltså åka iväg med samvete. Bra!

Nu blir det snart Våffel-middag och sedan bakning för hela slanten. Om jag har tur får jag sovsällskap i natt, det är bara att hålla tummarna =)

Hur kul är det?
Imorse när vi rullar in i Övik får jag ett telefonsamtal och får veta att hela skoldagen är inställd pågrund av att läraren fått magsjuka i bilen på väg ner till Övik. Lyckat.
Mailet hade gått ut 8.00 och vi beger oss ner vid 7.40, så vi hade inte en chans att få reda på det i tid.
I skolan mötte vi en hel del klasskompisar som även dem åkt många mil på morgonen för att sean mötas av samma besked.
Då vi väl ändå var nere i Övik så passade vi på att kolla upp lite små saker, men ändå, det kändes så grymt onödigt att åka 16 mil för ingenting.
Har fått veta nu iallafall att även morgondagens skoldag är inställd, så det var väl lite plåster på såren.

Då jag kom hem gav jag mig ut på en superhärlig promenad i solen men solglasögonen på. Åh vad jag njuter av att våren börjar närma sig!
Efter promenaden väntade lite skolsaker som jag var tvungen att ta tag i, men det dröjde inte länge efter att Sofia erbjutit ett gymbesök så var vi på väg.
Jag tog ut min rosa fara, hon heter Karin, på årets första åk. Ja, det är alltså min cykel.
Underbart skönt att cykla, men dock väldigt jobbigt upp till gymmet. Väl där framme tränade vi tills armarna värkte och unnade oss sedan en skön, men svettig stund i bastun. Me like, me like!

Har just läst klart en av kurs böckerna i Stresshantering och nästa vecka är det dags för tenta. Jag har verkligen tänkt att försöka ägna en stund varje dag fram till tentan, till att plugga lite. Så att allt inte kommer över mig på tisdagkväll, kvällen innan dagen D.
Som tur är behöver jag inte plugga hela denna kväll, på en stund kommer min kära kusin och hennes i princip andra halva Erica hit. =) Det lär nog bli en hel del snack om vår kommande fjällenresa som bär av om mindre än 2 veckor! Ord kan nog inte beskriva hur taggad jag är!
Och dessutom ska Mathias med, då han äntligen fått tag i en skoter, så jag tror att det kan bli kanon!
Hoppas även på att vädret kan vara med oss. Stålande sol och några minusgrader så att allting inte smälter, då är jag och min övriga familj nöjd. Tack! =)

Svammel svammel, men det går bra.

Jag får panik,
och går fullständigt sönder inuti!
Det smyger sig på och klumpen i magen har växt sig större och större,
snart går det inte!

Jag får panik över att veta att imorgon är det dags.
Time to say goodbye.......
Imorgon ska jag stå intill din kista med tårarna rullandes nerför mina kinder.
Du kommer att vara med mig och du kommer att se mig ledsen.
Du kommer att se oss gråta över att du inte längre är med oss.

Jag får panik över att ta farväl.
Imorgon blir det så definitivt.
Vi möts igen, snart, men jag vill träffa dig nu!

Som min mamma sa idag;
jag tror aldrig vi gråtit så mycket som vi gjort under det senaste halvåret.
Det gör så ont, hur mycket ska man behöva ta?

Jag går sönder.....
Och jag vet att imorgon kommer det göra ännu ondare.