-

Nejni, det blev inte souvasförsäljning men det blev fläskfile istället.
Dem som har jobbat med det tidigare säger att fläskfile delen är lättare, och det känns förstås bara positivt.
Men att jag inte fick jobba med Marielle känns inte alls lika roligt.
Hade verkligen sett fram emot att stå vid henne.
Mycket för att det känns tryggare, men också för att jag tycker så ofantligt mycket om min moster.
Istället kommer hon att stå på våningen under mig, i ett litet souvastält.

Men det här ska nog gå bra.
Med ett gott humör och en positiv inställning så ska jag nog få denna vecka att gå bra.

Snart åker min familj till Övik på dragracing. Det känns så otroligt konstigt att inte jag har packat,
att jag inte är delaktig och så.
Det här är den första tävlingen jag någonsin missat.
För 3 år sedan hade jag bestämt mig för att dragracing inte var något för mig. Jag hade inte någon riktigt i min ålder och jag körde inte själv. Därför hade jag kommit fram till att jag skulle stanna hemma från den första tävlingen som då skulle gå av stapeln i Piteå. Jag blev avsläppt i stan medan min familj och dragracingbussen åkte till ett par bekanta för att vänta in dem, sedan skulle dem åka upp till Piteå tillsammans.
Jag hann gå på stan i 15min, sen ringde jag mamma med gråten i halsen.
Jag frågade vart dem var och  jag sa att jag hade ångrat mig.
Dem var fortfarande kvar hos våra bekanta i Umeå, så när dem var klar där kom dem om på stan och hämtade mig och jag åkte med till Piteå.
Det är den enda gången jag tvekat på att följa med. Nu förtiden får dem mig knappt ur bussen när vi kommer hem ;D

Jag är allt bra knäpp jag. Men dragracing är min grej, så är det bara ;D
Men i helgen blir det jag och David som ska stanna hemma. För han spelar fotbollscup.
Så vi får ta hand om varandra och hoppas på att det går bra för Frida.
Sedan håller vi också tummarna för Linus och Lina som kör i Norge i helgen.

Nu ska jag vinka av my loves,
sen ska jag följa med David till stan och heja på hans lag när de ikväll möter ett norskt lag.

Puss.

And I'd give up forever to touch you
Cause I know that you feel me somehow
You're the closest to heaven that I'll ever be
And I don't want to go home right now

And all I can taste is this moment
And all I can breathe is your life
Cause sooner or later it's over
I just don't want to miss you tonight

And I don't want the world to see me
Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am

Nu sitter jag här med en massa papper i knät.
CSN, bilagor, ansökningar osv.
Det är inte lätt att ta steget från student med allting serverat på fat, till att studera och måsta fixa allt själv.
Boende, bidrag, studielån osv. Det är mycket som ska ordnas, och jag får huvudvärk bara av att tänka på allt.
Kunde inte utbildningen hållas i Umeå, då hade jag iallafall sluppit tänka på boendet.
Suck.

Idag var första dagen hemma på länge. Jag och mamma åkte in till stan för att se David spela fotbollscup.
Jag blir så stolt över min älskling.
2 mål och ett assisterande mål som resulterade i att Hörnefors vann med 4-0.
Well done baby!

Imorgon börjar jag jobba på Nolia.
Vi ska börja med att skära bröd imorgon, det är väl det tror jag.
Det känns faktiskt kul att få jobba lite grann. Att få känna att jag gjort någon nytta i sommar ;)
Sen åker min familj till Övik, jag är riktigt sugen jag med.
Till min klass är 3 stycken anmälda, förstå vilken chans jag skulle ha. Jag skulle som sämst komma 4:a.
Heja mig!

Nu är dom snart på väg, eller så har dom redan åkt.
Mina Wallbergare som ska till Norge. Det känns som om vi var där för någon månad sedan,
men det är ett år. Helt sjukt hur snabbt ett år kan gå!
Nu hoppas vi på november 2010. Det hade varit fett kul ;)

  
Norge med er var underbart! <3



Favoritbil och jag!

Godkväll.
Sitter för närvarande tillsammans med min familj och ser på A Cinderella Story.
Vilken underbar film alltså. Den är lika bra gång efter gång!
Om en stund ska vi äta jordgummar och mandeltårta. Jatack till gubbarna! =)

Igår var vi på GrönaLund och vi var verkligen inte ensamma där.
Sjukt mycket folk. Det var 30-60minuters väntetid på alla attraktioner.
Men vi åkte en hel del iallafall, Insane, var verkligen insane!!

Idag har vi varit på ett stort köpcentrum och på Ikea här i Uppsala. Några småfynd blev det!
Helst av allt hade jag velat vara i Rättvik just nu.
Det hade varit underbart. Hoppas folket som är där njuter från min sida också!
Jag säger bara; Nästa år!

Saknar, saknar, saknar!

Can we bring yesterday back around,
'Cus I know how I feel about you now,
I was dumb, I was wrong, I let you down,
But I know how I feel about you now

Ännu en morgon i södern. Och jag har verkligen sovit gott.
Igårkväll såg vi Snowroller, för andra gången den här helgen ;D
Snacka om klockren film, eller filmer. Lasse Åberg kan verkligen!
Vaknade inte förns 11 imorse, ordentligt utvilad. Man tar igen alla timmar som man missar ganska snabbt.

Nu känns det att vi bott uppi varandra under en längre tid. Det tjafsas och diskuteras hela tiden,
Jag blir så less.
Det visar väl kanske på att vi är en normal familj, men nån måtta får det väl lov att vara.
Det finns somliga i denna grupp som verkligen är ute efter att få igång en diskussion. Gång på gång.

Idag ska vi åka på GrönaLund, och jag tror det kommer bli jättebra.
Då ska vi ha kul ;)
Frida har tjatat hela sommaren om att vi ska åka ALLT när vi kommer dit.
Det får vi väl se om, men det var så länge sen vi var på Grönan så jag ska nog försöka åka så mycket som möjligt.
Sen imorgon ska vi in till Uppsala. Gå på IKEA, sen skulle vi tydligen på något stort köpcenter. Det tackar jag inte nej till =)

Nu är många av mina käraste i Rättvik, eller är påväg dit.
Jag vill också!
Förra sommaren var så klockren, och allting var så perfekt.
Vi får satsa på att åka dit nästa år igen. Rättvik är verkligen speciellt.
Ni som aldrig varit där, har gått miste om något fantastiskt!

Ha en bra dag!

Du ska veta att jag saknar dig
det finns känslor som aldrig tar slut
Du ska veta att jag inte glömt
det finns bilder som aldrig suddas ut
Jag har vaknat mitt i natten av tystnaden
och önskat att sov här med mig
En del av mitt hjärta kommer alltid slå för dig

Varför ska man alltid fästa sig vid människor som i vanliga fall bor ljusår bort.
Gång på gång, och jag lär mig aldrig.
Insikten om att vi bor i fel del av Sverige blir mer och mer uppenbar.
Wallbergare, jag hoppas ni håller en plats till mig i ert hus ;D

Helgen då.
Fantastisk!
Vädret var inte lika bra som förra året, det har regnat lite och solen har tyckt om molnen.
Men att jag mesta dels har gått runt i korta shorts hela helgen är ju ett tecken på att det dög iallafall.
Frida och David har varit jätteduktiga.
Med 51 juniorer i start, för att sedan tävla om att komma in i en 32-bilarsstege. Det är inte lätt.
Men detta fixade mina hjärtan. David var riktigt på gränsen med att bli kval 31.
Här snackar vi inte lätt match om man säger så.
Speakern berömde juniorerna och var mäkta imponerad av att på bara 3 kvalrundor sätta en bumpstop på 0.066.
Det var tydligen något som man inte ens hade lyckats med i USA =)

Annars har sällskapet varit riktigt bra, och jag har skrattat en hel del. Men kan man göra annat, egentligen?
Det är sommar, det är dragracing, det är bra människor. Jag har sagt mer än en gång i helgen att det är sommaren jag lever för. Ärligt.

Igårkväll efter att Linus åkt ut kommer Leif fram till mig och säger; Emelie, ikväll blir det en tung kväll.
Mannen hade rätt! En otroligt rolig kväll, men det blev lite för mycket av det goda för Fröken Rosa.
Tur då att det finns änglar i närheten. Bejbi!

Nu sitter vi i bussen på väg tillbaka till Järlåsa, hos Therese och Anders.
Vi ska bo där till på onsdag. Och låna deras bil på dagarna. Imorgon ska vi åka in en sväng till Uppsala och på tisdag blir det Gröna Lund. Det blir kul!
Sen när jag kommer hem väntar 10dagars jobbande på Nolia. Med Marielle, jag ser verkligen fram emot att spendera en massa tid med dig. Det har inte riktigt hunnits med i sommar.
Snacka om att vi nästintill aldrig är hemma. Jag har sovit 2 nätter hemma sen i början på juli. Resten har vi varit på resande fot.

Jag förstår inte hur sommaren kan gå så snabbt. Den är snart slut! =(
Men om man tänker på sällskapandet med söderlännigarna så ska det nog ordnas ändå.
Som det ser ut nu så åker vi ner i september. Sen får vi fixa det resten av året också!



There is noone like you!

Godmorgon, godmorgon!
Sitter här i bussen med vädret stående åt alla håll.
Vi är i Järlåsa fortfarande och ryktet går om att en riktig hotellfrukost väntar inne i köket.
Det ser jag verkligen fram emot, thanks Tessi! =)

Natten har verkligen inte inneburit mycket sömn. Gick till sängs vid 2, men jag somnade säkert inte en sekund före 4.
Kunde verkligen inte sova. Mycket berodde nog mycket på att min mage kurrade i kapp med dem andras snarkningar.
Vi åt nog inte så bra igår. Lite musli och någon macka.
Sen fika. Inte bra.

Nu ska magen få sig en omgång. Grattis till den! ;)
VI hörs från Mantorp

Puss!

4 ord...

Nu mina vänner, nu är det dags.
Om ett par timmar bär det av söderut, med slutdestination Mantorp.
I natt stannar vi till vid Uppsala hos ett par bekanta, för att sedan resa vidare imorgonbitti.
Vi hoppas såklart på en kanon helg. Vädret sen förra året kunde gärna få komma tillbaka.
Då snackar vi utomlandsvärme. Dock säger väderkartorna annat i år.
Men det blir bara att hålla tummarna.

       

Förra året i Mantorp. Detta år ska bli minst lika bra. Men Linus, försök inte köra in i betongkanten i år är du snäll.

Nu är vi hemma från Skellefteå.
Eller egentligen är vi hemma från vår semester med en fantastisk skara Arboga-bor.
Efter tävlingen i Piteå valde jag, Frida och David att stanna kvar på Pite Havsbad med Wallbergarna.
Vi har badat, solat, kört gokart, skrattat och haft det jätte bra.
Sen i torsdags åkte vi ner till Skellefteå för ännu en tävling.
Under helgen har vi fått köra hur mycket som helst, snacka om att jag har fått öva ordentligt.
Super bra!
Under lördagen var i princip större delen av släkten där och kollade, det var jättekul!
Det finns så mycket att säga, men jag kan nog inte sätta ord på allt.

På tisdag åker vi ner till södern, till Mantorp. Det ser jag verkligen fram emot.
Frida och David ska köra, men det är som inte bara det. Utan hela tävlingen är bara så mäktig.
Det är supermycket folk, stämning, och allt är bara så skönt. Det är ett helt annat klimat där nere.
Varmt om kvällarna, fields of gold och ja, allt är bra.

Så ligger det till. Fullt upp för Jonssons.
Åh, vad jag tycker om sommaren.
Däremot inser jag mer och mer att vi bor i fel del av Sverige.
Lite västmanland hade inte suttit fel.

Puss!

Åkte just ut i elimineringen mot Peder Hedman. Suck.
Men vi kan ta även detta från början.

Gårdagen gick jättebra. Jag börjar få till burn-outerna och det gick bra att ställa upp bilen.
Reaktionerna däremot var inte dem bästa, och när kvalet var över så var min bästa tid 0.145.
Imorse då blev det klart att jag skulle stå mot Peder, en förövrigt otroligt härlig man!
Efter en massa väntan, och ännu mer väntan var det vår tid.
Jag hade satt en dial-in tid på 13.16 och Peder hade valt 10.50.
Alltså fick jag försprång.
Tror ni inte då att jag sätter en reaktionstid på 0.010. Alltså 10tusendelar.
Vilket känns otroligt härligt eftersom att det är min första tävling.
Dock fick jag absolut inget fäste alls i början, det bara slirade och Peder kunde enkelt dra förbi.
Tävlingen är alltså över för mig för den här helgen, men jag är nöjd.

Nu är Frida och David påväg mot eliminering.
Vi önskar dom lycka till!!

Nu är min dragracingoskuld tagen, och oj vad skönt det känns ;D
Haha. Vi tar det från början.

Vi började åka iväg igår från Umeå med Wallbergsfamiljen, medan mamma och pappa jobbade på bussen.
Tidigare har jag nämnt att vi är tidsoptimister, och det visade sig ganska tydligt igår.
Mamma och pappa kom fram till Piteå i natt vid 23.45, kanske inte riktigt som planerat. Men juniorerna var lastade i bussen och en provisorisk säng hade gjorts. Heja oss.
Igårkväll regnade det som aldrig förr, och jag var helt säker på att den här dagen också skulle regna bort.

Vi vaknade imorse vid 8 tiden och insåg snabbt att det var bra förarväder, och jag blev otroligt nervös.
Bilen var varken i ordning eller besiktad, vilket resulterade i att jag missade första rundan.
Lina satte snabbt en 0.000 och både Frida och David har kört bra! Linus med sin nya lilla opel kom iväg han med ;)

Till andra rundan stod bilen startklar och nervositeten växte ännu mer. Men har man tagit sig så långt så är det bara att bita ihop och vara iskall. Fick köra solo i min första dragracingvända, och jag fick chansen att ta lite tid på mig. Dock hann jag inte ställa upp bilen som jag tänkt mig, men reaktionen var ändå 0.196 och jag kom in på en 7:e plats. Att ställa upp bilen menas då alltså att när jag gått in i stage och väntar på att lamporna ska räkna ner, då ska jag trycka full broms och gasa upp bilen så att det känns att den vill rycka iväg. Det hann jag alltså inte riktigt med, inte fullt ut iallafall ;) Men jag är helt klart jättenöjd med min första gång! =)

Till andra rundan gick jag ut mot Linus, och han hade lovat att vänta med att gå in i stage tills jag var klar, för att jag denna gång skulle hinna ställa upp bilen ordentligt. Vilket gick kanon!
Känslan i magen är obeskrivlig. Jag förstår att mitt älskade dragracingsällskap har fastnat i detta.
Dock har jag inte hunnit med att sätta burn-outerna än. Vill inte ställa mig i starten med en lånad bil, utan att veta hur jag ska göra och sedan chansa. Då lär jag mig hellre utanför banan. Den delen har jag tillgivit Linus att få lära mig ;)

För en stund sen regnade det, men nu har det ljusnat upp. Under dagen har det varit riktigt varmt och skönt och jag hoppas att det blir minst lika bra imorgon. Yr.no har lovat 22 grader  varmt och strålande sol. Jatack!

Åh, jag är så lycklig. Speed and dragrace in my heart.

Frågan är om regnet skulle kunna ta slut. När allt fallit ner, vad händer då?
Nu har det öst ner i flera timmar, det går inte att vara ute och här sitter jag uppkrupen i en filt.
Mamma och pappa är duktiga och är i stan för att jobba med bussen. Heja dom!
Jag tror att resultatet kommer att bli bra, lite stressigt bara.

Imorgonkväll kommer min favoritfamilj från Arboga. Jag blir så lycklig bara jag tänker på det!
På torsdag bär det av mot Piteå, och sedan är dragracingsäsongen igång på riktigt.
Kommer dessvärre inte vara hemma så mycket under juli-månad.
Och det känns såklart mindre roligt när man tänker på hur många jag skulle vilja umgås med.

Nu ska jag se till att göra någon nytta här hemma.
Alltid finns det något man kan göra.

Ja, nu är det segt. Jag kan inte annat än att hålla med om det Johanna.
Förra veckan försvann i ett nafs.
Med två biobesök, ett nattbad, en utgång på TC, en roadtrip till Bjurholm och sedan till Gumboda Hed på Countryfestival.
Ni ser, fullt upp.
Och denna vecka kommer inte heller bli lugn precis. På torsdag åker vi till Piteå,
och innan dess ska vi bygga klart min bil, bygga ett lastutrymme och bygga om i bussen.
PÅ 3 DAGAR, vi är sjuka!

Ska försöka bli bättre på uppdatering.
Måste iallafall tacka alla för trevligt sällskap under förra veckan. En riktig toppen vecka!

Take care!