-

När jag i godan ro låg och sov i natt hade jag ingen aning om vad jag skulle vakna upp till.

 

Mathias klev upp före mig, då han skulle åka lite tidigare, jag skulle börja 7.45, så jag låg och vred mig i täcket, det som alltid är skönast på morgonen.

Sedan ringde telefonen, men jag tänkte att jag hade ju inte försovit mig, så det var säkert inget viktigt. När det fortsatte ringa så insåg jag att det var Linda på jobbet, jag förstod på en gång att det inte var som det skulle.

 

Hon var tvungen att vabba idag, och Josefin var redan borträknad, då det var hennes tur att gå på kurs idag.

Det var bara att kasta sig upp ur sängen, in i duschen för att överhuvudtaget få någon ordning på håret och vakna till ordentligt. Dra på sig första kläderna jag kunde hitta, pussa Mathias hejdå, som hade varit så söt att koka te till mig i transportmuggen så att jag kunde ta mig på vägen. I det här läget visste jag att det fortfarande inte fanns någon vikarie som skulle komma heller, då det var helt slut på både Bemanningscentrum och på Kompetensnärverket. Så har stod jag, ensam och en förväntad barngrupp på 10 barn. Snacka om skarpt läge, här passar det verkligen inte med en seg och trött Emelie.

 

Till frukost hade jag 5 mysiga barn, alla på mycket bra humör, det underlättade en hel del! Strax efter 9 kom en vikarie som var bokad till en av de andra avdelningarna in, men alla insåg nog att hon behövdes bättre här. "Turligt" nog så kom inte hela barngruppen idag, 6 barn är här och det fixar jag galant tillsammans med en vikarie. Men man hinner tänka ganska mycket när man sitter där i sin lilla bil på väg till jobbet, precis uppstigen och kastad in då det krisar. Men det ordnade sig ju faktiskt på bästa sätt, och fastän jag har haft pulsen högt hela dagen så vet jag ju att det är lugnt nu. Barnen får en bra dag på förskolan idag också, imorgon är Josefin tillbaka och vi får en vikarie som redan var inbokad. Sen kommer jag att ta helg. :)