6 februari... sov så gott älskade du!

Det var som om jag vaknade imorse med en konstig känsla i kroppen,
och även natten var otroligt orolig, det var som om jag kände på mig något.
Sedan flöt dagen på bra, vi åkte skoter och jag hade jätteroligt.
Tills samtalet kom..... Jag såg Johannas namn på displayen och det var som om hjärtat skulle stanna.
Jag ville inte höra henne säga orden...
"Hon drar sina sista andetag"
Det var som om hela världen under mig bara rasade samman,
jag visste att dagen skulle komma, men jag har aldrig velat inse.
Jag har hela tiden gått och väntat på en vändning, att snart ska läkarna se att det skett ett misstag,
och att vi ska få behålla vår älskade Kerstin.
Idag drog hon sitt sista andetag....

Det gör så ont, så ont! Men samtidigt är jag lättad över att all väntan är över.
Hon behöver inte lida, hon har lyft med sina vingar och flygit iväg.
Drygt 2 månaders tragedi, har fått ett avslut.
Sorgen vi bär med oss kommer finnas, länge till.
Jag tror aldrig vi kommer kunna släppa det vi har gått, och går, igenom.
Hur en sån underbart fin människas liv, kan få ett sådant tragiskt öde.
Det kunde väl ha varit en ond människa som fått genomlida detta,
istället väljer man vår allra finaste Kerstin.

Den kvinna som stått vid min sida sen barnsben. Kvinnan som morfar föll för på en dans, och som det sa klick med. Den kvinna som bara kom in i vår familj, som en del av oss. Den kvinna ingen vill vara utan.
Vi är inte utan henne, men hon är inte längre närvarande.

Kerstin, du kommer alltid att finns i mitt hjärta. Och där kommer jag att bära med mig dig genom mitt liv.
Jag kommer att berätta om alla dina upptåg och tokigheter för mina barn, berätta för dem hur enormt duktig du var på allt.
Jag kommer aldrig att glömma, bara minnas den underbara människa du var.
Som en mormor för mig, som fanns där när det stormade, som höll mig i handen genom svårigheter. Som log emot mig, på ett sätt som bara du kan. När jag var duktig, fick du mig att känna mig så mycket bättre. Du har alltid trott på mig. Och jag kommer alltid att älska dig!

Jag vill och kan inte tro att det är sant.
Jag vill bara vakna upp och att någon ska säga att allt bara var en hemsk mardröm.
Jag vill inte, det funkar inte.
Du ska ju vara här....med oss....

Du log mot mig en sista gång.
Du var så lugn, som om du redan gett dig av.
Du såg på mig att jag var rädd.
Hur kan man någonsin vara beredd?

Jag fick låna en ängel
Som spred sitt ljus i mitt liv
I varje andetag
Du togs bort från mig,
Alldeles för tidigt
Jag fick låna en ängel,
För en stund


Sov gott mormor, vi ses i Nagiala.
Tills dess så vet jag att du kommer att vaka över oss.

So I won't give up
No I won't break down
Sooner than it seems life turns around
And I will be strong
Even if it all goes wrong
When I'm standing in the dark I'll still believe
Someone's watching over me





Kommentarer
Postat av: Marielle

Klumpen i halsen är stor och jag känner sorgen växa i bröstet. :( Helena berätta igår och sedan dess har en tyngd funnis på mina axlar. Vi får ändå vara göada över att hon slapp lida och nu får vila... Och du, din mormor lever fortfarande. Glöm inte det gumman. Vi måste vara rädda om dem vi har kvar och hålla om varandra när det känns tungt.

2010-02-07 @ 22:59:11
Postat av: jag.

man får faktiskt välja sin mormor :) du vet vem jag är, och jag älskar dig. tillsammans är vi starka, så vad alla andra tycker är nonsens. PUSSSSSS!! <3

2010-02-08 @ 07:18:02
Postat av: Arianne

Tänker på dig! <3

2010-02-08 @ 13:24:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0