-

Det är idag en månad sedan,
mer än fyra veckor,
men en månad.
Den 21 oktober vändes min värld upp och ner,
och ingenting kommer någonsin bli som förr.
Livet måste fortsätta rulla på,
jag måste tillåta mig själv att skratta och ha roligt.
Jag vet att hon vill det.
Jag vet att hon följer mig i varje steg jag tar,
andas med mig i varje andetag,
och i alla mina beslut finns hennes röst i mitt huvud.
En månad av smärta, och det kommer att göra ont länge till,
men jag måste försöka blicka framåt.
Min ängla-tatuering kommer att bli kanon,
den kommer att innehålla så mycket känslor.
My own guardian angel...

Idag har vi varit på Davids innebandy match, som dom vann.
Henrik följde också med och tittade, och det var roligt faktiskt.
Ikväll väntar lite chillning i stan med Henke, Albin, Frida och David.
Det blir taco-middag, nattbowling och Xbox för pojkarna i Hörnefors efteråt.
Föräldrarna är i Stockholm så då roar vi oss på egen hand.
Det fixar vi bra tycker jag!

Äntligen är det helg, man lär sig verkligen att uppskatta all ledighet när det blir mycket i skolan.
MEN.... Ändå känner jag mig stressad. Det är som om jag inte kan slappna av.
Allting ligger över mig, hela tiden.
Jag måste försöka sänka kraven på mig själv, och försöka andas ut.
För just nu känner jag att jag stressar upp mig i onödan.. Det är obra.

Nästa helg är det första advent. Det känns helt sjukt!
Hur snabbt har inte det här året gått egentligen?
Visst jag var i Afrika 1 månad, och jag har hunnit med mycket,
men tiden har verkligen gått fort, och snart är det dags att pynta med tomtar och glitter.
Det känns mysigt! Julen är den bästa högtiden på året. Så mycket värme, kärlek och mys.
Det tycker vi om!