-

Nu ni, nu är det färdigt.
Packningen är färdig och står och väntar på att få resa imorgon.
Det känns fortfarande helt ofattbart, frågan är ju när jag kommer att inse att jag är på väg.
Väskan väger mycket, dock har jag inte med mig så mycket.
Pappa frågar vart jag ska flytta, så han verkar ju anse att jag har med mig en del,
mamma däremot tycker att jag har lite med mig för att vara borta i en månad.
Det som är glömt är glömt, sen finns det mesta att köpa där nere.
Huvudsaken är att jag har med mig passet, vaccinationshäftet och rektorn har biljetterna.

Idag tog praktiken i Sverige slut också, och det var helt klart med blandade känslor.
Trodde inte att jag skulle tycka att det var så jobbigt,
men jag har kommit på att jag har trivts med barnen otroligt bra.
En hel mysig grupp. Har lovat dem att jag ska komma förbi och hälsa på när jag kommer hem från Afrika.
Ska visa lite bilder och så för barnen.

Pratade med Robert för en stund sedan också,
tyvärr hade de förlorat sin första match. Men jag vet att han har det jätteroligt i Lycksele.
Jag önskar att jag hade kunnat vara där. Duvan cup är ändå helt otroligt roligt!
Minns ju bara förra året, nog för att Jag och Robert blev tillsammans där bidrog till mycket,
men det var verkligen kul.
Vårat lag var inte att skryta med, vi hade aldrig tränat tillsammans.
Men men, det var förra året, och nu är jag på väg till Afrika.

Jag vet att jag är lyckligt lottad, måste bara ta och inse det snart.
Allt finns kvar när jag kommer hem, right.

Nu ska jag krama om min familj, sen ska jag försöka bege mig mot sängen.
Dock vet jag att det inte kommer att bli mycket sömn i natt.
Hela magen pirrar.

Och jag som redan saknar alla.
Tagga till nu Emelie!
Wish me luck!

/E.