Gone for a while.
Jag känner nu att det varken finns tid eller energi till att uppdatera bloggen varje dag.
Praktiken tar en sån otrolig tid alltså,
både fysiskt och psyksikt.
Snacka om att jag är slutkörd varje dag efter jobbet.
Samtidigt trivs jag super bra,
barnen är verkligen hur söta som helst.
Min önskan är typ att få ta med dem hem :]
Nu är alla nationella proven bortskrivna,
och det är både positivt och negativt.
Otroligt skönt att det är över alltså!
Aldrig mer matte, och engelskan blir att använda utomlands och så.
Känns bra att två kurser är bortgjorda.
Det jag däremot känner som negativt är att dom kunde ha lagt proven bättre till.
Just under praktiken! Jag fattar det inte...
Vart skulle jag hitta den energin alltså.
Nej, jag känner att betygen fick en kantstötning här på slutet.
Inte alls bra!
Som sagt, mycket praktik är det nu.
Och mycket Robert.
Har konstaterat under helgen att förhoppningsvis ska sommaren komma att gå bra ändå.
Det kommer bli distans emellan oss,
men vi fixar det.
Det kommer att gå bra.
Telefon och bussar finns ju.
Men självklart kommer det att vara påfrestande.
Men jag känner att nu tar vi en dag i taget.
My love, can't live without you!
På tal om att ta en dag i taget,
snart bara en vecka kvar till Turkiet,
det känns helt sjukt!
Fy va härligt det kommer att bli alltså,
drömmen om strandkroppen är borta för länge sen.
Men jag lever en gång,
jag måste njuta.
Det här går ju inte!
Skärpning Emelie! :)
Det lär bli en massa solning,
badning,
shopping och äta en massa god mat.
ååååh, underbart!
Sen och komma hem till världens bästa,
kan knappt bärga mig.
Vart han bor då, det lär vi ju märka.
Men idag blev det typ bestämt att Tuvgränd snart är en tid förbi.
Snart väntar vindsvåning på Lundavägen.
åh, marielles gamla lägenhet,
hur mysig som helst!
Och jag kommer inte att sakna våra älskade grannar ;)
Oj vad det blev en massa snack nu alltså,
ingen aning varför.
Men på nåt sätt känns det som att jag känner mig lugn nu.
Halsen värker och jag sitter här och hostar.
Huvudvärken kommer och går.
Ändå känner jag mig glad.
Jag har världens bästa vid min sida,
en pojke som jag inte skulle vilja byta ut för nånting i hela världen.
Du gör mig glad älskling!
Något som däremot inte gör mig glad är att jag håller på att tappa allt annat typ.
Det handlar både om folket i hörnefors och klassen.
Åh, den här våren har det varit mycket bara,
och jag kan inte rå för att jag inte finns för alla hela tiden.
Usch va ensam jag kommer att vara en dag.
Jag måste ta tag i det här,
sen...
Jag hade den bästa,
men hon försvann.
Och så är det med dem flesta.
Vad gör jag för fel?
Fy va mycket konstigt snack det blev idag alltså,
jag ber om ursäkt.
Men det var en liten uppdatering om vad som händer ;p
Nu ska Emelie Jonsson gå och koka sig en kopp te,
sen sätta sig och skriva APUrapport och sedan se Sanningens Ögonblick.
Vi får se när nästa uppdatering kommer,
kanske skriver jag något från jobbet under veckan,
vi får se.
Eller så finns datorn här hemma.
Vi märker väl ;)
Take care!
Praktiken tar en sån otrolig tid alltså,
både fysiskt och psyksikt.
Snacka om att jag är slutkörd varje dag efter jobbet.
Samtidigt trivs jag super bra,
barnen är verkligen hur söta som helst.
Min önskan är typ att få ta med dem hem :]
Nu är alla nationella proven bortskrivna,
och det är både positivt och negativt.
Otroligt skönt att det är över alltså!
Aldrig mer matte, och engelskan blir att använda utomlands och så.
Känns bra att två kurser är bortgjorda.
Det jag däremot känner som negativt är att dom kunde ha lagt proven bättre till.
Just under praktiken! Jag fattar det inte...
Vart skulle jag hitta den energin alltså.
Nej, jag känner att betygen fick en kantstötning här på slutet.
Inte alls bra!
Som sagt, mycket praktik är det nu.
Och mycket Robert.
Har konstaterat under helgen att förhoppningsvis ska sommaren komma att gå bra ändå.
Det kommer bli distans emellan oss,
men vi fixar det.
Det kommer att gå bra.
Telefon och bussar finns ju.
Men självklart kommer det att vara påfrestande.
Men jag känner att nu tar vi en dag i taget.
My love, can't live without you!
På tal om att ta en dag i taget,
snart bara en vecka kvar till Turkiet,
det känns helt sjukt!
Fy va härligt det kommer att bli alltså,
drömmen om strandkroppen är borta för länge sen.
Men jag lever en gång,
jag måste njuta.
Det här går ju inte!
Skärpning Emelie! :)
Det lär bli en massa solning,
badning,
shopping och äta en massa god mat.
ååååh, underbart!
Sen och komma hem till världens bästa,
kan knappt bärga mig.
Vart han bor då, det lär vi ju märka.
Men idag blev det typ bestämt att Tuvgränd snart är en tid förbi.
Snart väntar vindsvåning på Lundavägen.
åh, marielles gamla lägenhet,
hur mysig som helst!
Och jag kommer inte att sakna våra älskade grannar ;)
Oj vad det blev en massa snack nu alltså,
ingen aning varför.
Men på nåt sätt känns det som att jag känner mig lugn nu.
Halsen värker och jag sitter här och hostar.
Huvudvärken kommer och går.
Ändå känner jag mig glad.
Jag har världens bästa vid min sida,
en pojke som jag inte skulle vilja byta ut för nånting i hela världen.
Du gör mig glad älskling!
Något som däremot inte gör mig glad är att jag håller på att tappa allt annat typ.
Det handlar både om folket i hörnefors och klassen.
Åh, den här våren har det varit mycket bara,
och jag kan inte rå för att jag inte finns för alla hela tiden.
Usch va ensam jag kommer att vara en dag.
Jag måste ta tag i det här,
sen...
Jag hade den bästa,
men hon försvann.
Och så är det med dem flesta.
Vad gör jag för fel?
Fy va mycket konstigt snack det blev idag alltså,
jag ber om ursäkt.
Men det var en liten uppdatering om vad som händer ;p
Nu ska Emelie Jonsson gå och koka sig en kopp te,
sen sätta sig och skriva APUrapport och sedan se Sanningens Ögonblick.
Vi får se när nästa uppdatering kommer,
kanske skriver jag något från jobbet under veckan,
vi får se.
Eller så finns datorn här hemma.
Vi märker väl ;)
Take care!
Kommentarer
Trackback
