-

Nu ligger mina föräldrar på ett hotell någonstans i USA, det är natt hos dom nu.
Dom är säkert i Las Vegas redan, sjukt.
Jag vill verkligen också fara.
Kom på igår hur stolt jag blir över min mamma.
I flera år har hon sagt att hon aldrig ska flyga över dit,
att flygresan är för lång ochsåvidare.
Själv älskar jag att flyga och när jag for dit 2000 så var det inga större problem.
Dock vet jag att mammas opeppning till resan bottnar i att hon inte ville lämna oss barn.
Hon längtar väl mest till att få komma hem, det var iallafall det hon sa innan hon for.
Igår ringde dom, och allt var jätte bra.
Det var då jag kom på hur stolt jag var över henne.
Hon klarade flygresan, och jag hörde på henne att USA inte alls var så dåligt som hon framställt det.
Jag tror att dom här 10 dagarna kommer att gå snabbt för både dom och oss här hemma.
Det är nog mest vi barn som känner av tomheten,
vi sitter här i ett stort hus.
Men farmor kan komma på 2 min om man ringer,
och snart är Robert påväg hit,
det blir jag lycklig av.
Det pirrar i kroppen när jag tänker på det,
som om det var första gången vi ska ses.

Blir lite stolt över mig själv också.
Igår var jag och simmade med Marie,
sen när jag kom hem, skottade jag av en del av altanen.
Så nu har vi våran solarplats.
Däremot är träningsvärken i armarna och ryggen inte att leka med,
men det är smällar man får ta.
På kvällen var vi barnvakt till mina favoritkusiner, Ines och Arvid.
Det var riktigt mysigt,
men när Arvid vaknade och insåg att jag inte var hans mamma,
så vart det liv på honom vill jag lova.
Oj, va han skrek alltså!
Men efter en stund blev han lugn,
det är så bra nu när han börjar lära sig prata,
men kan kommunicera på ett helt annat sätt.
Ska dit på middag ikväll,
det blir mysigt.
Sen hockey på tv, Björklöven - Borås,
trevligttrevligt, om man frågar mig.

Iaf, idag blev jag stolt över mig själv när jag först ringde till farmor
och bad henne att komma hit under dagen för att kolla över en grej
när vi ska fylla på pengar på mammas mobil, jag klarar nog inte det helt själv.
Så då får farmor komma.
Jag vet inte varför jag känner mig stolt över det,
men ibland blir jag bara nervös när jag ska ringa till folk, helst vuxna,
jag vet, jag är inte iordning.
Men sen ringde jag till Anders också angående telefonnumret till USA,
och jag vet inte, helt plötsligt känner jag mig mogen.
haha, va jag snackar strunt just nu alltså.

Ska städa klart mitt rum nu innan Robert kommer.
Puss