Lov! - 19 Mars

image29

Bara för att jag känner för det =)

Vad säger man? Äntligen lov!
Eller, jaa, man har väl knappt börjat längta så sitter man här igen.
Kan medge att jag kunnat vänta nån vecka till,
bara för att få känna av hur viktiga loven är.
Men jag klagar inte, nejnej.
Det enda som känns jobbigt är att jag måste vara ifrån Robert typ hela lovet.
Han far på fredag, och jag på söndag..
Sen kommer jag hem nästa söndag,
och skolan börjar på måndag.
Så det är vårat lov som vi får spendera med varandra så där jätte mycket...
Men jag ska dit imorgon,
och det känns verkligen helt underbart.
Trodde inte att jag kunde bli så beroende av en människa.
Det var typ 7 timmar sen vi sågs, och jag saknar honom redan.
Det är helt sjukt,
men åh , vilken känsla.
Tror aldrig att jag känt mig så trygg i någons närvaro förut.
Det är galet,
men jag älskar det!

Som sagt, fjällen på söndag.
Gasch, va mysigt alltså!
Massa skoter, och bara fjällen känsla.
Det är något speciellt att komma upp dit.
Som att kliva upp på morgonen,
äta frukost och klä på sig.
Att kliva ut, och bara känna lukten av morgon och natur.
Sedan packa skotrarna och bara köra iväg.
Åh, underbart!
Känns att jag kört alldeles för lite i vinter,
därför blir det att bränna en massa vill jag lova! =)
Vi blir 8 skotrar, det kommer se bra ut !
Nae, oj, det blir bra det!

Har tänkt väldigt mycket på vissa personer den här veckan.
I olika situationer. Och vissa har varit grymt jobbigt att tänka in sig i,
men egentligen fattar jag inte varför jag gör det.
Jag har absolut inget med det att göra,
och det är inte så att mitt förflutna ständigt kommer på tal.
Åh, im sorry bejbi.
Men det bara blir, och du ska veta att det är tuffare än du nog förstår.
Jag försöker inte bry mig, eller tänka på det.
Men hon kommer ständigt upp,
och ja, jag jämför mig, trots att jag inte vill.
men det värsta av allt så känns det som att...
åh, jag vet inte. Jag blir äcklad.
förlåt, förlåt... Hon dyker bara upp.

Och till henne så vill jag bara säga att det här aldrig var meningen att hon skulle bli inblandad i.
För jag ljög för mig själv från första stund.
Och jag vet att jag skulle sitta i den här situationen, även fast inte hon var där före.
Åh, allt är bara så onödigt.
Vi skulle kunnat gjort det här för länge sen.
Då hade aldrig det här behövt hända,
och vi hade kunnat fungera normalt..
men nu går inte det, och det tycker jag är otroligt synd.
Jag har bara det som alltid tillhört mig.
Som sagt, jag ljög.
och om jag skulle kunna spola tillbaka tiden så hade jag velat gå tillbaka till den 9 november.
Första gången jag var i mitt nya hem.
Det var en otroligt mysig kväll,
och om jag bara vetat då, det jag vet nu...
Men jag blev rädd, rädd att bli kär och sårad. Jag var van.
Om jag bara hade följt mina känslor kunde jag haft er båda idag,
allt hade varit bra,
och jag hade kunnat klara av att se er tillsammans.
För då skulle ni inte ha något förflutet tillsammans,
ingen hade behövt bli sårad.

Det är mitt fel att det är som det är idag.
Förlåt...

För mycket tankar i ett för litet huvud.
jag löser inga världsproblem genom att sitta här. 
jag måste ta tag i det helt enkelt.

okej, breath in, breath out.. 
Fit for fight.. 

Puss på en stund.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0