Bad day
Vad är det med den här dagen alltså,
det känns verkligen som att allt går fel.
Egentligen borde jag inte känna som jag gör,
för det är en bra dag, egentligen.
Solen skiner och sommaren är på väg.
Årets första mjukglass åts idag.
Fick sluta 2 timmar tidigare.
Snart är det helg...
Ja, det låter verkligen som att allt är på topp,
men varför känns inte det i kroppen då?
Det är som en växande klump i hela kroppen,
som sätter sig i halsen,
och jag blir illamående och vill skrika.
Vill inte känna som jag gör..
Ena anledningen till att jag känner som jag gör är att mina föräldrar fullkomligen struntar i vad jag vill.
Snart bara ett halvår kvar tills jag fyller år, och då har jag planerat att ta körkortet, hade gjort det på födelsedagen om det inte vore för att jag fyllde år på en lördag.
Men för att kunna ta körkortet så måste man få öva, man måste få köra.
Får jag det kanske, nej, det finns inget intresse till det. Det gör så ont att dom inte förstår hur jag känner mig.
Alla andra får ju... (jag vet att det är barnsligt sagt, men det är sant!)
Sen blir jag less på lärare som ska köra enda in i det sista. Nästa vecka är sista veckan innan lovet, och ändå måste dom skicka med en massa hemuppgifter. Och sen att det är något som jag totalskiter i gör ju inte saken bättre. Just nu vill jag bara att lärarna ska få säga att vi är ledig fram till praktiken,
förstå vad underbart alltså! Den enda jag vill ha mer av det är Robert,
men han träffar jag på fritiden, så skolan kan ju ta sig.
På tal om Robert,
känner mig som världens värsta flickvän ibland, tyvärr lite för ofta.
Att jag inte kan visa min kärlek. Jag känner den inuti,
men sen utanpå, åh, jag vet inte. Min plutt, jag vet att jag är frånvarande ibland,
och att jag gnäller och tjatar på ovärda saker.
Jag vet inte vad som är felet med mig ibland bara.
Fy, förlåt!
Sen att mitt skolkort är borta, det är en annan sak,
det är ju kanske lite onödigt.
Kände mig råbortkommen idag då vi skulle låna en bok idag på biblioteket.
Idrottsprov nästa vecka och då ska vi få en bok att läsa ur,
hur lätt blir det då man inte kan låna böcker längre. Svar; det går inte!
Istället blir jag beroende av min käre pojkvän,
och tid jag ska umgås med honom kommer att gå till att plugga.
Känns ju roligt...
Måste verkligen sluta gnälla nu,
en bortskämd flicka är vad jag är, Robert har rätt.
Jag är en sån som ska ha allt på silverfat, tydligen.
Åh, förlåt alla, nu lägger jag ner!
Take care!
det känns verkligen som att allt går fel.
Egentligen borde jag inte känna som jag gör,
för det är en bra dag, egentligen.
Solen skiner och sommaren är på väg.
Årets första mjukglass åts idag.
Fick sluta 2 timmar tidigare.
Snart är det helg...
Ja, det låter verkligen som att allt är på topp,
men varför känns inte det i kroppen då?
Det är som en växande klump i hela kroppen,
som sätter sig i halsen,
och jag blir illamående och vill skrika.
Vill inte känna som jag gör..
Ena anledningen till att jag känner som jag gör är att mina föräldrar fullkomligen struntar i vad jag vill.
Snart bara ett halvår kvar tills jag fyller år, och då har jag planerat att ta körkortet, hade gjort det på födelsedagen om det inte vore för att jag fyllde år på en lördag.
Men för att kunna ta körkortet så måste man få öva, man måste få köra.
Får jag det kanske, nej, det finns inget intresse till det. Det gör så ont att dom inte förstår hur jag känner mig.
Alla andra får ju... (jag vet att det är barnsligt sagt, men det är sant!)
Sen blir jag less på lärare som ska köra enda in i det sista. Nästa vecka är sista veckan innan lovet, och ändå måste dom skicka med en massa hemuppgifter. Och sen att det är något som jag totalskiter i gör ju inte saken bättre. Just nu vill jag bara att lärarna ska få säga att vi är ledig fram till praktiken,
förstå vad underbart alltså! Den enda jag vill ha mer av det är Robert,
men han träffar jag på fritiden, så skolan kan ju ta sig.
På tal om Robert,
känner mig som världens värsta flickvän ibland, tyvärr lite för ofta.
Att jag inte kan visa min kärlek. Jag känner den inuti,
men sen utanpå, åh, jag vet inte. Min plutt, jag vet att jag är frånvarande ibland,
och att jag gnäller och tjatar på ovärda saker.
Jag vet inte vad som är felet med mig ibland bara.
Fy, förlåt!
Sen att mitt skolkort är borta, det är en annan sak,
det är ju kanske lite onödigt.
Kände mig råbortkommen idag då vi skulle låna en bok idag på biblioteket.
Idrottsprov nästa vecka och då ska vi få en bok att läsa ur,
hur lätt blir det då man inte kan låna böcker längre. Svar; det går inte!
Istället blir jag beroende av min käre pojkvän,
och tid jag ska umgås med honom kommer att gå till att plugga.
Känns ju roligt...
Måste verkligen sluta gnälla nu,
en bortskämd flicka är vad jag är, Robert har rätt.
Jag är en sån som ska ha allt på silverfat, tydligen.
Åh, förlåt alla, nu lägger jag ner!
Take care!
Kommentarer
Trackback
