På löpen.
Det var hur skönt som helst och jag orkade betydligt mycket mer än jag trodde.
Vi tog en runda genom skogen och sedan hamnde vi uppe på klipporna med utsikt mot havet, inte trodde jag att Hörnefors kunde erbjuda en sån härlig upplevelse. Det var fortfarande en del snö och slask kvar efter skogsvägen, så någon vecka till på det här, sen tror jag att det blir perfekt!
Nu gäller det bara att hålla uppe med hurtigheten så kanske man känner någon skillnad på ett tag. Hur som helst var det bara så skönt att känna att jag kunde springa i bra tempo med pulsen på plats och samtidigt kunna prata. Mycket på en gång, men det gick galant!
Annars idag så har jag, Sofia och Carro jobbat med grupparbete och vi är i princip klar med inlämningsuppgiften. Känns riktigt bra, så nu är det bara uppvisning av vattengympapasset på fredag kvar. Jag hoppas på att det kommer att gå bra, med lite mer träning så kommer det nog sitta.
Försöker tänka positivt, nu när det bara är slutspurten kvar på min skoltid!
Sidbyte 04.40.
Att det känns lite små konstigt ska jag inte alls sticka under stolen med, känns som att jag är och hälsar på hos någon som jag inte känner allt för väl.
Men jag antar att allt är en vanesak och eftersom Mathias bor här nu, så är det alltså hit jag kommer att åka då jag ska träffa honom!
Men första natten blev inte alls som jag hade tänkt.
Eftersom Mathias skulle upp på jobbet imorse så var det uppenbart smidigare att han skulle ligga ytterst för att inte väcka mig då kan gick upp. Jag, som aldrig brukar ligga innerst, trodde faktiskt inte att det skulle spela sådan stor roll vilken sida man låg på, så länge jag fick en plats i sängen.
Men så var inte fallet.
Fram tills 04.30 låg jag och vred och vände mig, kände att jag störde Mathias som skulle upp och jobba. Jag kände mig instäng och upptryckt mot väggen och kunde inte alls slappna av. Då jag trodde att det åtminstone skulle ha gått 40min, så visade det sig att klockan var 04.40. Höll på att få panik av att inte kunna sova ordentligt så då bestämde vi att det var dags att byta sida. Både jag och Mathias somnade på en gång och det vistade sig alltså att sidan spelar väldigt stor roll. Iallafall om man heter Emelie Jonsson :P
Dessutom har han en ventilationsfläkt just ovanför sängen som låter mer än den borde, den kommer driva mig till vansinne, inatt när jag låg där lät det typ som att e4an gick ovanför mitt huvud. Mindre kult.
Men men, nu har jag fått min skönhetssömn, så nu släpper jag natten och ser fram emot lunchen som väntar. Den kommer att spenderas med finaste Johanna och Hugo! En massa mys alltså!
<3
Yoga.
Det är inte okej, där man är less redan efter en dag i skolan. Känslan av att just ha varit ledig är helt bortblåst, och dagen idag var verkligen inte lätt.
Har suttit i skolan från 9-16 där yoga stod i centrum. Förmiddagen bestod av 3 timmars föreläsning om yogans historia och grundarna bakom allt. Inte så tilltalande.
Eftermiddagen bestod av 2,5 timmes utövande av basic-yoga positioner, där allting vi skulle göra repeterades minst 3 gånger, och synonymer på ALLA beskrivande ord. Utdraget? Ja!
Usch ba!
Jag kan än en gång kraftigt konstatera att yoga inte är något för mig, men jag respekterar verkligen dom som brinner för det och tycker att det är världens grej! Men för mig är det inte stimulerande, jag behöver mer fart och fläkt för att jag ska dras med och när man är nära på att somna mellan alla byten så är det inte okej.
Som sagt, redan less, efter en dag i skolan. Och vi ska gå alla dagar resten av veckan.
Kalla mig bortskämd, men ledighet är otroligt mycket skönare!
Försöker tagga mig själv med att det bara är drygt 1,5 månad kvar, och då kommer jag säkert att ångra varför jag inte tog vara på tiden bättre. Men just nu, tycker jag att det är väldigt skönt att bara få ta dagen som den kommer.
Så det så.
Citat.
Håller på att plöja igenom Mia Törnbloms bok, Självkänsla nu!
I en del där hon skriver om hur viktigt det är att bekräfta andra - och sig själv, delar hon med sig av ett citat som träffade mig rakt i hjärtat, som beskriver så mycket som jag går runt och tänker på!
Helt plötsligt kan någon vi älskar ryckas ifrån oss, och vi kommer då med all säkerhet att ångra det vi inte sa.
Att vi inte tillräckligt ofta visade hur viktig den personen var för oss.
Därför är det värt att vårda nuet och visa kärlek till dem vi har omkring oss.
Det kan vara uppenbart och självklart för många "klart att man ska visa människor omkring sig hur mycket dom betyder". Men att faktiskt rent praktiskt även göra detta är det många som glömmer. Vi lever bara en gång, och därför är det viktigt att varje dag få vår omgivning att förstå hur mycket han eller hon faktiskt betyder. En dag kan det vara försent, och då står man där och undrar varför man inte visade personen bättre hur mycket han eller hon betydde i ens liv.
Jag är tacksam över alla som jag har intill mig, som finns med i mitt liv. Och hoppas att dessa personer aldrig betvivlar hur mycket ni betyder för mig, för jag hade inte klarat mig utan er!
Även ni som är i himlen hoppas jag aldrig betvilade hur mycket ni betyder för mig. Idag känner jag mig aldrig ensam, jag vet att jag har mina små änglar där uppe, sittande på ett moln dinglandes med benen och tittar ner på mig. Håller mig i handen och stärker mig i alla val jag står inför.
Home again.
Varje morgon fick vi mysbesök av min lilla favoritkille, iförd pyjamas och luktande så där underbart bebis-aktigt. (Just när jag skrev det där, började det lukta Hugo här, säkert bara en inbillning i min egen näsa, men det finns nog inget så mysigt som bebis-lukten!)
Helt fantastiskt!
Mesta av tiden spenderades ute, vädret var dock inte med oss alltjämt, men vi försökte vara ute så mycket vi kunde. Det blev en del skoterkörning, pimpelfiske, korvgrillning och mängder av mys och skratt! Underbart!
Som sagt, jag njöt av varje minut, och jag börjar snart nedräkningen inför nästa år, men först har jag tänkt att ha en underbar och varm sommar =)
Tack alla för en fantastisk vecka! <3
