-

Dyngförkyld, jobb-ångest och omotiverad.

 

Jag trivs inte i detta tillstånd, vill vara förväntansfull på vad som komma skall, men när man inte vet något, när man inte ens vet hur morgondagen ser ut, då är det inte så lätt...

 

Vill att någon ska ringa upp och bara erbjuda mig världens bästa jobb, med det är en orealistisk tanke, jag vet! Men när man bläddrar igenom sida efter sida på arbetsförmedlingen utan att hitta något som passar blir man nådigt less. Doktorand i Biologi, Tandreglerare, Speciallärare i Spanska osv... Hm, inte riktigt så att jag kan hitta på att det passar mig..

 

Jag ska hoppa på vikarie-poolen så fort jag får hem mitt belastningsregister, men det känns bara inte så motiverande, vill ha något bestämmt, ett ställe dit jag vet att jag ska varje dag, arbetskamrater och fasta rutiner. Det difusa, är inte riktigt min grej.

 

Men jag vet att allt brukar ordna sig, och hittills i mitt liv har det gått fort från det att jag har suttit i det här läget, less och maktlös, till att möjligheterna nästan har knackat på dörren. Men jag är så otåligt, jag vill ha det fixat nu!

Men jag tänker inte ge upp. Det är inte min stil! ;)