-

Robert var just hem på lunch.
Fullkornsnudlar, kyckling och wokgrönsaker blev det.
Riktigt gott,
men hade svårt att koncentrera mig på maten.
Som jag vet sedan innan så kommer dagen då jag måste säga hejdå, igen.
Och den dagen är imorgon.
Robert, min söta, frågade idag, vill du att vi ska vara uppe länge ikväll eller vill du kliva upp tidigt imorgon.
Allt för att vi ska få spendera så mycket tid som möjligt tillsammans.
Men jag vill inte tänka så, jag vill vara vaken för alltid, och aldrig behöva fara härifrån.
Visst, det är kanske inte så kul att sitta här själv i det stora huset i Åsele,
men det handlar inte om så många timmar egentligen.
Det är en sån trygghet att känna Roberts närvaro igen,
och jag vill inte mista den känslan.
Iaf så far jag hem imorgon...
hem till tjejerna - och det ska bli jätte kul.
Men min kärlek är ju här, jätte länge.
Fick veta att han inte kan följa med på Mantorp/Rättvik-svängen heller.
Han jobbade en vecka längre än han egentligen trodde.
Så det känns verkligen inte  bra.
Antingen säger vi hejdå imorgon och träffs i Augusti.
Eller om det blir bestämt att jag ska jobba här på Åsele-marknaden,
som jag vill för att få tjäna in lite pengar inför söderresan,
så säger vi hejdå imorgon och träffas om 2 veckor.

Jag vill ju träffas varje dag..

Nu är det bara en massa svammel här känner jag.
Men tårar har redan runnit inför morgondagen.
Det känns inte bra.

Ska ta en promenad nu,
rensa tankarna.
Ciao.