-

Ikväll fick jag ett samtal som verkligen sårade mig..
Jag ska möta sanningen, det sa du själv.
Men då skulle jag vilja klarlägga en del saker.

Min höst har varit otroligt hektisk,
det är knappt att jag hunnit med själv.
Jag har mått otroligt mycket upp och ner,
men för det mesta har det varit upp, för jag har varit med om saker som jag drömt om i många år.

För det första tog jag körkortet, pluggning och körning inför det tog en massa av min tid,
men det var ett val som jag gjorde. Jag kom igång sent, men jag hade bestämt mig att jag ville ta det kring min födelsedag.
Och det gjorde jag, 5 dagar efter jag fyllde 18 tog jag mitt körkort och jag var själv oerhört stolt över mig själv att jag överhuvudtaget lärt mig hur allting funkade.
Direkt efter det blev jag uttagen till att få delta i Umeås luciatåg, vilket jag drömt om i 6 år.
Inte nog med att jag fick delta, jag blev dessutom vald som lucia.
Så under den dryga månaden la jag all min energi på det.
Vi uppträdde på torget, tränade flera gånger i veckan, jag var med på radio och tv,
ägnade 2 hela dagar till att åka runt i Umeå och uppträda för folk.
Det blev min andra prioritering den här hösten, och jag är otroligt glad att jag fick chansen till detta.
Tätt följt att detta blev avklarat fick jag beskedet att jag och 4 till från Barn- och fritidsprogrammet ska få chansen att göra vår praktik i Afrika under 4 veckor,
denna resa har bara börjat, men även på det här har jag lagt energi. Jag har skrivit ansökning, varit på möte och intervju,
jag har helt enkelt försökt engagera mig i sådant som jag tycker är roligt.

Egentligen kan man säga att dessa tre saker har tagit upp mycket av min höst,
men förutom detta har det varit mycket i skolan.
Och jag är en amitiös tjej, så jag har verkligen försökt göra mitt yttersta att vara duktig och göra klart saker i tid.
I och med att jag går i trean så medföljer också ett projektarbete på 100 poäng.
På detta projekt har jag försökt lägga så mycket tid jag har kunnat.
Jag ska göra en matbok för tonåringar, som innehåller drygt 40 recept.
Och dessa ska jag gå igenom, fotografera och renskriva, och allting tar sin tid.
Så även här har tiden bara runnit iväg, men jag har varit tvungen att prioritera.

Att jag har gjort det här hösten till min egen är något som jag hoppas folk accepterar.
Jag har försökt göra saker för min egen skull, uppfylla drömmar och eftersträva bra betyg.
Folk som då inte accepterar detta kan jag tyvärr inte göra något åt.
Jag kan inte dela på mig, och jag har verkligen känt att jag var tvungen att ta tag i saker.
Jag har framtidsmål, och för att dessa ska kunna uppfyllas så måste jag vara närvarande i saker som intresserar mig.

Att få ett samtal ikväll, och visst du var onykter, men att höra dig säga att jag aldrig lägger tid på er..
Det är ungefär det som har gjort att i min lycka denna höst, att jag har kunnat genomföra drömmar, trots detta så har jag inte mått bra.
Jag har inte haft tiden som jag velat att kunna umgås med mina vänner. Tiden har runnit iväg, och jag ser en efter en försvinna.
Det är otroligt tråkigt att man ska behöva stå till svars gång på gång till varför man gör saker för sin egen skull.
Vid varje tillfälle jag fått, för vi har ändå setts ett par gånger, så har jag försökt att be er om ursäkt till att jag inte har haft tid. Jag skäms, verkligen!
Men svaren jag har fått då, är att det är okej. Att ni ändå gläds för min skull att jag har kunnat varit med om det jag varit med om den här hösten.
Men samtalet ikväll var raka motsatsen, jag blir anklaga för att jag aldrig har tid med er, och att ni skiter i att höra av er för att jag aldrig engagerar mig. Dessutom sa du att jag blir arg på er för att ni aldrig hör av er, men så är det verkligen inte. Jag förstår er ju, jag har ju aldrig tid. Men jag har försökt be om ursäkt, och hela tiden tagit på mig skulden själv.
Så säg inte att jag blir arg på er, det är ju mig själv jag är arg på, flera gånger om dagen!

Visst är det tråkigt, att i efter hand höra om era utgångar, era fester, tekvällar och allting. Och visst är det tråkigt att bli påmind om att jag inte alltid blir tillfrågad. Men jag är så medveten om att problemet ligger hos mig.
Jag vet! Jag hör aldrig av mig, jag har aldrig tid, inte den här hösten iallafall. Och det är så otroligt tråkigt att veta att jag gått miste om så mycket, bara för att jag valde att följa mina drömmar.

Jag hoppas att ni har fått en inblick i hur jag känner det nu. Jag vill inte anklaga er, men jag vill heller inte att ni anklagar mig. Och snacka inte skit, om att jag är en dålig kompis, eller att jag aldrig berättar nånting.. Säg det hellre till mig personligen.

Det här är vad jag känner om allting.
Och jag avgudar dem som fortfarande står vid min sida då den här karusellen tar slut.
Jag ska bara uppfylla ett par drömmar till.

/E.