-

Om det finns en nackdel med mitt jobb, så har jag blivit ännu mer övertygad om det idag... Jag kan inte ta farväl! Det har alltid varit svårt för mig, står ofta där bölandes när jag ska säga hejdå till någon, även fast jag vet att man kanske ses om några veckor. Men jag kan bara inte hålla känslorna i läge när jag ska ge eller få den där hejdå-kramen!
Idag som sagt var vi där igen. Barnen slutar nu ett efter ett, och idag var det två pojkars tur. Har gått och gruvat mig så mycket inför den här veckan, så känslorna är som ett enda kaos. Det är ju mina barn när jag jobbar, jag älskar ju dom som om dom vore mina egna. När jag nu har vetat att barnen börjar ta ledigt inför sommaren kommer magontet som ett brev på posten. Det hade ju varit skillnad om jag hade vetat att vi ses i augusti igen, men så är det ju tyvärr inte. Fick två värmande kramar av mina älsklingar som slutade idag, och det var som om dom förstod. En av dom strök mig över kinden och ville inte släppa taget, och den andra kramade länge och många gånger, och viskade "hejdå" i örat. Fröken grät kan jag lova! Det var med tårfyllda ögon jag cyklade från jobbet.
Usch vad jag hatar avsked, och det är som sagt den största nackdelen med mitt jobb. Men nu ska dom ha ett härligt sommarlov, jag med!

Efter jobbet cyklade jag ner på stan och spenderade flera timmar tillsammans med min älskade syster. Kollade runt i massvis med affärer och hade det bara hur mysigt som helst! Tack hjärtat! <3



Tack för en mysig eftermiddag min finaste! <3