Flytt och seperationsångest.

Tiden går och helgen närmar sig med stormsteg. Jag vet att det nyss var helg, men jag är helt övertygad om att man knappt kommer hinna blinka innan fredagen är här. Dagen D. Domedagen....
Haha, skämt och sido, det ska bli så otroligt skönt att ha nyckeln i vår hand. Nyckeln till vårt boende, sambolivet står för dörren.

Men ändå är det en blandad känsla. Det känns så otroligt roligt och förväntansfullt, samtidigt som jag är livrädd. Jag är så van att alltid ha min familj nära, att vi alla samlas på kvällen. Vi behöver inte prata och umgås hela tiden, men vi andas samma luft samtidigt. Jag är så van att kunna krama på dem helt spontant, precis när jag själv vill. Jag är van att kunna sätta mig på köksbänken medan mamma lagar mat och bara sitta och surra om hur dagen har varit, det behöver inte ha hänt nått speciellt, men bara att kunna dela med sig, bjuda in varandra i den andres vardag. Sån relation har vi, jag och min underbart fantastiska familj! <3

Det jag försöker trösta mig med är att det inte kommer att dröja allt för länge tills jag har dem i Umeå. Förhoppningsvis handlar det bara om någon vecka, och sedan kan jag hur enkelt som helst hoppa upp på cykeln på Böleäng för att sedan vara framme hos dem på 15 min. Dom kommer inte vara så långt bort... Men usch och fy, nu påminns man hur otroligt mycket dom betyder för mig!! <3

Mathias är medveten om att jag kommer att ha bakslag, jag kommer att sakna dom och tårar kommer att rinna. Men han har varit i samma situation själv, att flytta hemifrån och börja på ett nytt kapitel. Jag har inte det, så därför är allt detta så främmande för mig. Jag har sen 14 års ålder längtat tills den dagen jag får inreda min egen lägenhet, och har samlat på mig grejer sedan dess. Nu är den stunden här och jag kunde nog aldrig föreställa mig känslan som infinner sig i min kropp just nu. Skräckblandad glädje. Om det är sunt vet jag inte om.

Sen har jag tur som har finaste Emma som flyttar samtidigt. Hon flyttar hemifrån samma helg som jag och bor bara 5 min bort. Min fantastiska glädjespridare som jag säkert kommer att spendera en och annan kväll med. Mysa upp i soffan och dela kvällen med SATC-tjejerna ser jag verkligen fram emot! Vi får stötta varandra, för det är en helt ny tid i livet som står framför oss nu.

Ett fullt naturligt steg, som alla går igenom.
Men all min oro vet jag grundar i tryggheten som har har byggt upp tillsammans med min familj, ett band som inte alls behöver bli svagare bara för att vi inte bor under samma tak. Hellre tvärtom, jag tror att man kommer att värdesätta tiden tillsammans på ett helt annat sätt när man väl ses.

Ni är underbara!;









Ni har gjort mig till den jag är idag. Följt mig genom hopp och förtvivlan, glädje och tragedi. Att jag har gjort, har jag delat med er. Även om jag har befunnit mig i Afrika eller på en promenad runt i Hörnefors så bär jag med mig er överallt. Känslan jag har kring er är alldeles unik och kan inte jämföras med något annat. Ni är mitt kött och blod, jag skulle inte kunna byta er mot allt i världen. JAG ÄLSKAR ER!!


Kommentarer
Postat av: Farmor

Jag ser fram emot att få hälsa på i er nya lägenhet!

"Min familj är min rikedom" brukade min mamma säga. Du beskriver din familj (jag hoppas det innefattar hela vår familj) med lite andra ord. Lycka till.

2011-09-27 @ 17:19:47
Postat av: Morfar Tommie

Jag vill också önska er lycka till och ser verkligen fram mot ett enkelt inflyttningsfika. Detsamma gäller också den övriga familjens flytt.

Hoppas bara att huset blir sålt inom kort,Då blir det det riktiga kalaset. Vi ser alla fram mot det.

2011-09-28 @ 16:11:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0