Regn och pirr.
Regnet det bara öser ner...
Länge sedan jag skådade så mycket regn på en och samma gång.
Som från öppen himmel fullkommligen vräker det ner!
Och det verkar aldrig ta slut.
Har varit ute och kört med bilen nu på förmiddagen, och när mina ärenden var gjordå så blev det raka spåret hem till Mathias lägenhet igen. Det är inte ens lite kul att vara ute i det här vädret.
Så istället hamnade jag här, framför datorn. Mamma slutar på en timme, då blir det att åka hem till Hörnefors för att baka lite inför hennes kalas på torsdag, bara så där en och en halv månad försenat ;)
Svängade förbi vår lägenhet också! Det blir så himla fint! När jag och Mathias var och tittade på den i juli så såg hela gården ut som en enda stor arbetsplats. Men vi fick höra att vi valde bästa tiden att flytta dit, för när vi skulle få nykeln så skulle både framsidan och baksidan vara klar. Dom som bodde där innan har bott i den där arbetsplats-röran i två år, och fick till slut nog. Men för oss... nygjort och superfint!
Blir lika pirrig i magen varje gång jag åker förbi där. Det är en sån konstig känsla att veta att där ska jag bo inom ett par veckor, tillsammans med min Mathias. Vi ska bli sambos. Det är stort!
Det är så himla fint där nu, och när jag vet hur det ser ut där inne bygger jag upp bilder om hur vi kommer att ha, hur det kommer att se ut. Med vår lilla lurviga vän!
Kan fortfarande inte riktigt förstå vilken tur vi egentligen hade som fick tag på en så stor lägenhet med så bra läge, på så kort tid. Det måste ha varit för att det var under semestern, och man glömmer bort att faktiskt fortsätta hålla koll på lediga lägenheter. Själv var jag på Pite Havsbad och fick bara en snabb tanke om att det var länge sedan jag klickade runt på internet, och där fanns den. Våran lägenhet! =)
Så pirrigt är bara förnamnet! =)
Något annat som var ruskigt pirrigt var i söndags. Sista dragracingtävlingen kördes i Malmö. Vi var inte där, men kunde följa hela tävlingen genom livesändning på internet. Det var jag och Jonna som gjorde upp om förstaplatsen i SDA-cupen, Scandinavian Dragracing Association. Jag ledde innan helgens tävling drog igång, men Jonna skulle bara behöva gå vidare två elimineringsrundor för att gå om mig. Först regnade det hela söndags förmiddagen, vilket inte var mig emot ;) På eftermiddagen började det spricka upp och vid 16 var dom igång med elimineringen. Jonna fick möta sin syster Mindie i första rundan och Jonna slutade som vinnare i den rundan. Nervositeten steg ännu mer och det var riktigt jobbigt att inte kunna påverka något. Jag kunde bara sitta där framför datorn som ett fån. Hon behövde nu bara gå vidare en runda för att ta sig om mig, och jag hade ingen aning om vad hennes motståndare gick för. Allt var så ovisst. Och självklart skulle hela sändningen börja lagga just som Jonnas bil syntes i bild. Flera sekunder kunde gå, och bilden stod som frusen. Frustererande! Hursom ordnade det till sig just som hon och motståndaren går in i Pre-stage. Vi kunde följa hela racet och pulsen på fröken Jonsson var hög! Jonna låg före motståndaren och jag tänkte på en gång att det var kört. Men då de gick över mållinjen så blinkade vinnarindikeringen på motståndaren. Vi (jag, pappa, mamma och frida - som stod samlad vid datorn) skrek av glädje och lättnaden var total. Hela dagen hade jag gått och spänt mig och äntligen fick jag svaret om hur det skulle gå. Jonna hade kört för fort, alltså gjort en break-out och var därför ute ur tävlingen. Några minuter senare ringde hon, finaste Jonna! Hon var inte ett dugg besviken utan berättade att hela familjen var så glad för min skull. Dessutom körde hon personbästa på det racet, så hon var superlycklig! Jag förstår precis hennes känsla, en break-out svider inte alls lika mycket om man får något gott av det - som till exempel en personbästa-tid! ;)
Så nu blir det prisutdelning, jag på första plats och Jonna på andra! Då ska vi kramas, för vi känner oss nog båda som vinnare!
Det är sån mäktig känsla. Jag har bara kört 4 tävlingar den här sommaren, medan många av mina motståndare kört 5 eller fler. Ändå räcker mina poäng till så att jag vinner två stora cuper den här sommaren. Först NRD, North Race Division - en cup som täcker de norrländska tävlingarna. Och så nu den här, SDA, Scandinavian Dragracing Association - en cup för hela Sverige!
Två prisutdelningar, och på båda får jag stå överst. Vi klarade det, jag och min fina Valiant.
Länge sedan jag skådade så mycket regn på en och samma gång.
Som från öppen himmel fullkommligen vräker det ner!
Och det verkar aldrig ta slut.
Har varit ute och kört med bilen nu på förmiddagen, och när mina ärenden var gjordå så blev det raka spåret hem till Mathias lägenhet igen. Det är inte ens lite kul att vara ute i det här vädret.
Så istället hamnade jag här, framför datorn. Mamma slutar på en timme, då blir det att åka hem till Hörnefors för att baka lite inför hennes kalas på torsdag, bara så där en och en halv månad försenat ;)
Svängade förbi vår lägenhet också! Det blir så himla fint! När jag och Mathias var och tittade på den i juli så såg hela gården ut som en enda stor arbetsplats. Men vi fick höra att vi valde bästa tiden att flytta dit, för när vi skulle få nykeln så skulle både framsidan och baksidan vara klar. Dom som bodde där innan har bott i den där arbetsplats-röran i två år, och fick till slut nog. Men för oss... nygjort och superfint!
Blir lika pirrig i magen varje gång jag åker förbi där. Det är en sån konstig känsla att veta att där ska jag bo inom ett par veckor, tillsammans med min Mathias. Vi ska bli sambos. Det är stort!
Det är så himla fint där nu, och när jag vet hur det ser ut där inne bygger jag upp bilder om hur vi kommer att ha, hur det kommer att se ut. Med vår lilla lurviga vän!
Kan fortfarande inte riktigt förstå vilken tur vi egentligen hade som fick tag på en så stor lägenhet med så bra läge, på så kort tid. Det måste ha varit för att det var under semestern, och man glömmer bort att faktiskt fortsätta hålla koll på lediga lägenheter. Själv var jag på Pite Havsbad och fick bara en snabb tanke om att det var länge sedan jag klickade runt på internet, och där fanns den. Våran lägenhet! =)
Så pirrigt är bara förnamnet! =)
Något annat som var ruskigt pirrigt var i söndags. Sista dragracingtävlingen kördes i Malmö. Vi var inte där, men kunde följa hela tävlingen genom livesändning på internet. Det var jag och Jonna som gjorde upp om förstaplatsen i SDA-cupen, Scandinavian Dragracing Association. Jag ledde innan helgens tävling drog igång, men Jonna skulle bara behöva gå vidare två elimineringsrundor för att gå om mig. Först regnade det hela söndags förmiddagen, vilket inte var mig emot ;) På eftermiddagen började det spricka upp och vid 16 var dom igång med elimineringen. Jonna fick möta sin syster Mindie i första rundan och Jonna slutade som vinnare i den rundan. Nervositeten steg ännu mer och det var riktigt jobbigt att inte kunna påverka något. Jag kunde bara sitta där framför datorn som ett fån. Hon behövde nu bara gå vidare en runda för att ta sig om mig, och jag hade ingen aning om vad hennes motståndare gick för. Allt var så ovisst. Och självklart skulle hela sändningen börja lagga just som Jonnas bil syntes i bild. Flera sekunder kunde gå, och bilden stod som frusen. Frustererande! Hursom ordnade det till sig just som hon och motståndaren går in i Pre-stage. Vi kunde följa hela racet och pulsen på fröken Jonsson var hög! Jonna låg före motståndaren och jag tänkte på en gång att det var kört. Men då de gick över mållinjen så blinkade vinnarindikeringen på motståndaren. Vi (jag, pappa, mamma och frida - som stod samlad vid datorn) skrek av glädje och lättnaden var total. Hela dagen hade jag gått och spänt mig och äntligen fick jag svaret om hur det skulle gå. Jonna hade kört för fort, alltså gjort en break-out och var därför ute ur tävlingen. Några minuter senare ringde hon, finaste Jonna! Hon var inte ett dugg besviken utan berättade att hela familjen var så glad för min skull. Dessutom körde hon personbästa på det racet, så hon var superlycklig! Jag förstår precis hennes känsla, en break-out svider inte alls lika mycket om man får något gott av det - som till exempel en personbästa-tid! ;)
Så nu blir det prisutdelning, jag på första plats och Jonna på andra! Då ska vi kramas, för vi känner oss nog båda som vinnare!
Det är sån mäktig känsla. Jag har bara kört 4 tävlingar den här sommaren, medan många av mina motståndare kört 5 eller fler. Ändå räcker mina poäng till så att jag vinner två stora cuper den här sommaren. Först NRD, North Race Division - en cup som täcker de norrländska tävlingarna. Och så nu den här, SDA, Scandinavian Dragracing Association - en cup för hela Sverige!
Två prisutdelningar, och på båda får jag stå överst. Vi klarade det, jag och min fina Valiant.
Kommentarer
Postat av: Farmor
Jättestort grattis Emelie! Du har gjort det mycket bra, men får inte glömma att pappa har gjort det minst lika bra, som funnits till hands och fixat när något krånglat med bilen
Postat av: Anonym
Postat av: Morfar
Grattis Emelie. Morfar blir stolt med att ha en mästare som barnbarn. Mycket grattis.
Trackback
