Ett år av saknad.

Jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig....
Jag vet inte hur många gånger den tanken har tänkts under året som gått.
Alldeles för många, och alldeles för lite har jag kunnat göra åt saken...
Ingenting har ändå gått att förändra..

Idag är det ett år sedan vår vackraste ängel valde att lämna jorden.
Med så många människor som älskar henne bakom sig.
En jord som skulle kunna svämma över av alla tårar som runnit och som kommer fortsätta att rinna.
Jag minns dagen som igår, då jag fick beskedet, jag minns paniken som spreds sig och hur luften bara gick ur mig. Det var som om någon bara drog ner rullgardinen framför ögonen, och allt blev svart.
Att någonting kan gå så snabbt, att ett liv bara kan plockas bort. Från en sekund till en annan, sen finns hon inte här. Istället har hon förflyttat sig upp till himlen och tittar ner på oss från molnet hon sitter på.
Men ett liv som är så otroligt dyrbart, varför är det så lätt att mista? Varför ska en så ung person kunna ta ett sådant beslut? Det borde inte kunna fungera så....

Idag är en minst sagt tung dag.
Men jag vet att vi kommer att ses igen, där finns inga bekymmer, inga problem, ingen orättvisa och det finns ingenting som heter smärta.
En plats av kärlek, värme och lugn.
Där kommer vi att ses Frida, jag får vänta i flera, flera år. Men för dig kommer det att kännas som en dag.
Om du bara visste hur älskad och saknad du är.
Underbara, finaste du!

En ängel flög förbi,
mot himmelen så fri.
Men hon lämnade sitt leende,
på vår jord.



Du är med mig, överallt, hela tiden.
Ibland kommer tårarna när jag sitter där i bilen,
men oftast känner jag mig bara ännu starkare, då jag vet att jag har min ängel med mig.
Jag känner mig aldrig ensam, utan då tittar jag bara på dig, sen vet jag att vi fixar det.
Du gör mig så mycket starkare än jag någonsin kunde tro att jag var.

Min Wild Child

Kommentarer
Postat av: Mamma

Älskade älskade Emelie gumman,vad jag älskar dig... Du är helt fantastisk på beskriva dina tankar och känslor.Du ska veta att LillFrida sitter där på sitt moln och tittar ner på dig,och bara ler på ett himelskt sätt som bara hon kan.Du har en riktigt sann och god ängel där borta ovan molnen,som alltid kommer att finnas där vid din sida,och skydda dig från allt ont...Men lite kommer hon nog att busa med dig,som bara hon kan. Jag älskar dig och dina syskon så mycket...Tack för att ni finns och för att ni är så underbara barn. Puss och kram/ mamma

2010-10-21 @ 22:47:04
Postat av: en som blev rörd

jag kände inte frida, tyvärr för hon verkade vara en helt otroligt underbar tjej!!

men jag har en kompis som kände henne.



Det du skrev var såå fint skrivet ska du veta, jag blev verkligen rörd.

2010-11-13 @ 22:31:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0