-

Tänk vad tiden går snabbt. Det är helt sanslöst egentligen.
Det är redan i mitten av mars och om 3 månader tar jag studenten.
Mycket ska fixas och ordnas innan dess, men jag ska klara av det.
Igår var vi på universitetet för att få lite information. Det var en bra dag,
men jag vet inte om jag blev så mycket smartare.
Jag är snarare mer förvirrad om vad jag vill,
det finns verkligen mycket att välja på!
Frågan är ju bara vad jag vill bli.
Troligtvis blir det ett sabbatsår med lite jobb för att tjäna lite pengar.
Sedan kommer jag nog att läsa vidare, då får funderingarna reda ut sig och allt blir bra.

Har börjat jobba mycket med layouten nu till matboken.
Säger bara att utan Robert hade jag aldrig klarat detta, du är en stjärna my love!
Mycket kvar att fixa även där, men jag har på känn att snart är det bara små detaljer kvar som att justera bilder, fixa rätt teckensnitt osv. Måste bara fixa en inplastningsapparat. Någon idé?

Pratade just med Emma min vän. Jag är så sugen på att träffa flickorna nu.
Jag vill gå och och ha roligt. Plus att på måndag fyller hon år, så då hoppas jag verkligen att vi kan träffas allihopa i hennes lägenhet. Jag vill ha allt som förr!
Att behöva välja mellan pojkvän och vänner ska man aldrig göra, man ska kunna kombinera.
Nu vet jag att det har varit en hel del frånvaro på vänskapen från min sida. Men det är aldrig försent att förändra det, eller hur?
Måste försöka träffa Carro också, gumman. Men det är så mycket hela tiden. Och som jag säger,att när jag väl träffas så vill jag känna att vi har tid att sitta ner och prata och inte bara ses ett par minuter. Jag vill ha det på rikt.

Nu ska försöka få i mig lite middagsmat. Sedan blir det att fortsätta skriva på matboken. Måste även jobba med lite rapporter. Har just tränat en stund också, det känns skönt!Men tiden bara går. Kvällarna går så snabbt, veckorna med. Men man får göra det bästa av situationen.

Take care!

 Francis, vår käre vän!
Som vi nämnde under vår tid i Afrika hade vi hjälp av en fantastisk männsika som heter Francis. Boende i Kibera hjälpte han oss och var en riktig klippa! Han har gått bort!!!! :(
Kvinnorna från Power Women Group hade mailat Nichlas och berättat att Francis hade dött 1/3, alltså dagen efter att vi kom hem. Så fruktansvärt tragiskt. Vi har ännu inte fått reda på vad som hänt med honom, men jag hoppas ingen har varit med honom. Det är så tragiskt att det ska behöva bli så här. Vila i frid älskade du, vi kommer alltid att minnas dig som den fantastiska människa som du var! Och jag hoppas att himmelen erbjuder dig bättre förutsättningar än Kibera gjorde.  

Usch nu börjar jag nästan gråta igen. Det är så hemskt! Och så ofattbart!