-

Hallo!
Idag är en bra dag, det känner jag.
Förra veckan var värre, när AnnCharlott åkte hem, då kändes det lite tungt faktiskt.
Som att bli lämnad i stora Afrika ensam,
men veckan har gått supersnabbt, och det har gått upp för mig att tiden här nere bara rinner iväg.
Vi är med om så mycket hela tiden känns det som, så nu är det inte samma hemlängtan.
Nu försöker jag bara ta vara på de sista dagarna här nere, när jag vet att jag inte kan göra något åt situationen.
Det känns bra av mig faktiskt!
Men ni ska veta hur mycket jag ser fram emot att komma hem, bara 9dagar kvar innan vi når svensk mark. Galet ändå vad tiden gått fort..

Idag var vår andra dag på Arcadia. Mallan och Nichlas gick med oss dit för dom ville fota barnen och sedan skulle de fara med rektorn på skolan till en särskola, vi ska dit på onsdag. Malin tog det tydligen väldigt hårt. Hon har varit helt knäckt i eftermiddag efter allt dom sett. Deras livssituation är tragiskt, och hon bröt ihop. Jag tycker verkligen synd om henne, och blir lite nervös inför våran dag där. Som sagt, jag är minst lite känslig som henne, och nu har vi varit med om så mycket här nere, så minsta lilla får en att bli psykiskt berörd.
Hur som helst, vi tog kort med barnen och sedan fortsatte jag praktisera i teacher Scollas klass. Idag var hon lite mer aggresiv mot barnen, slog två pojkar på händerna med en plastpinne och hade bara en negativ attityd. Det var inte så att jag var nära på att bryta ihop, men det är klart man påverkas av det. Barnen är liksom 4-5år och får skäll om de målar utanför kanterna på en bild, eller om de viskar mellan varandra.
Men jag kände ändå att jag gav mycket kärlek till barnen idag. Jag strök dem på ryggen, höll om dem, lekte med dem på rasten och berättade för dem att de var duktiga. För det är dom!
Det värsta är ändå att Scolla ger mig ett sudd, för att jag ska kunna gå runt att rätta barnen, så ropar de efter mig och säger "kan du sudda bort det här,jag skriver så fult" och det är långa vägar från fult, men dom vet att dom får skäll om dom inte gör det finare. Det är hjärtskärande faktiskt.
En av pojkarna visade en bild på tre tecknade barn, två pojkar och en flicka, då sa han "teacher Emelie, this is you, me, and Muugi, and we are friends"
Lilla vän, tänk om man fick ta med dem hem.....
En annan pojke som jag också hjälpte mycket idag, eller rättare sagt, räddade dem från Scollas utskällningar genom att hjälpa dem och säga att dem var duktiga, han sa "Please teacher Emelie, please come back tomorrow...."

Känns bara så hemskt att lämna dem om en vecka, och veta att detta bara fortsätter. Men som mamma säger, dom är inte vana vid något annat. Och det är faktiskt så, att det är föräldrarna som pushar lärarna att vara stränga, för att barnen ska lära sig. För utan utbildning kommer dem inte ta sig någonstans här i Afrika. Så visst, dom är ju ändå lyckligt lottade som ändå får en utbildning.
Scollas kommentar idag ändå "Detta är ännu en pojke som inte tycker om att skriva, så då måste vi faktiskt skrika och slå dem".
Japp, härlig pedagogik....

Annars idag då, det blev ingen fotboll för oss flickors del. Mallan var helt knäckt efter dagen och Johanna kände sig sjuk. Jag hade gärna velat spelat, men kände att vätskenivån inte var på topp och att vi inte ätit tillräckligt mycket för att orka spela en hel match. Sen visade det sig att vi kanske inte missade så mycket ändå. Tjejerna hade tydligen förlorat 2-siffrigt....

Ikväll blir väl som en vanlig kväll... Finns inte så mycket att göra här på skolan om kvällarna. Vi får inte vara ute efter 18.30. Mellan 19-21 så ska hela skolan vara tyst, för då är det Läxis (förövrigt det mest tragiska ordet som kan användas bland ungdomar...). Så då får vi varken se på teve, bada, spela tennis eller låta över huvudtaget. Lite tråkigt faktiskt. Så det vanliga är väl typ att vi spelar kort eller ser film inne på någons rum, med lite ljud.
Ska bli skönt att komma hem sen och bara göra vad man känner för att göra. Så det så!

Om 9 dagar är vi som sagt hemma, bara att njuta av lugnet Sverige, för snart så, då blir det inte lugnt längre. Då blir det andra bullar!
Just det, jag har förövrigt inlett min vandring till att lära mig dricka kaffe. Det går sakta men säkert framåt. Kaffet på Arcadia är faktiskt gott, av någon konstig anledning. Bra start där tycker jag. Dock kommer jag aldrig att överge mitt älskade te! ;)

Ta hand om er, så ses vi snart!
Love. E.