4 September

image12

Life

Åh, snacka om att livet går upp och ner!
Förstår inte när jag ska få en rätsida på allt, snart tack!
Ibland kommer jag på mig själv med att vara helt borttappad.
Sjukaste!
Ena stunden är allt skit, verkligen hel ruttet,
och allt ser bara så där jätte mörkt ut!
Men sen kommer en snabb vändning,
och man ler igen.
Plötslig känns allt, som en gång var jordens undergång, som en droppe i havet, ingenting!
Det känns bra efteråt..
Det känns som allting tillslut kanske löser sig!
Kanske inte idag, eller imorgon, 
men snart iallafall.
Vissa människor betyder mer än andra just nu.
Vissa kan jag helt enkelt inte vara utan,
denna person är som en drog.
Förstår inte hur man kan känna sig så bestatt.
För det är så jag känner..
kan inte sluta tänka på människan,
helst av allt skulle jag bara vilja fara dit och röva bort "denne",
få ta iväg från alla andra, och bara ha för mig själv!
Som att låsa in någon och svälja nycklen,
kanske inte så dramatiskt, men att bara få ha för dig själv,
sin egen!
Och jag vet hur det känns med "denne",
har kännt på detta förut,
en känsla som ingen kan ta ifrån mig!
En speciell känsla som sprider sig i kroppen bara man här namnet!
Den känslan är underbar!
Men samtidigt blir jag rädd..
Så många gånger jag blivit sårad..
Jag vet inte om jag vågar ge mig in på det igen..
Vet hur tårarna känns..
jag vet hur hålet i hjärtat känns.
.. När man äntligen byggt ihop sig själv igen,
efter att ha varit i tusen bitar..
ska man då ge sig in på samma sak igen?
kan ju inte motstå... men känner samtidigt att jag inte klarar av att bli sårad, 
inte igen, inte av "denne"
Det gör för ont!
Tänk om man bara kunde få facit i hand.. 
"Så här kommer allt bli"
Vad lätt det skulle vara, 
man skulle slippa alla dessa snedsteg, 
och man skulle slippa vara rädd för vad som händer om man väljer att gå en väg.. 
Samtidigt skulle det vara tråkigt.. 
Spänningen och ovissheten är bra, 
men i viss mån.. 
Nu har det blivit för mycket, och nu vill jag bara veta vilken väg jag ska gå för att allt ska bli bra, 
för en gångs skull... 
Tål att tänkas på! 

Fick se en bild idag som gjorde mig oerhört sårad!
Visst, jag har gått vidare, men tankarna och drömmarna faller tillbaka. Vill inte se dig gå vidare.. vill ju ändå ha dig, fast jag vet att det är svårt,
näst intill omöjligt! Det går inte!
Du sa att du skulle dit i helgen,
och jag visste att hennes kompisar skulle komma..
Förstog att bilderna skulle spridas,
och idag nådde en av dem mig..
Känns tungt..
Det känns tungt att veta att du lever ditt liv nu,
och visst, jag vet att du inte har glömt, och du kommer aldrig glömma det vi hade.
Vi hade det bra, eller hur?
Att få det svart på vitt, du har gått vidare, det är svårt..

Måste roa mig nu!
Klarar inte av att sitta hemma och tycka synd om mig själv längre!
Dels så är jag fortfarande sjuk, men nu är jag alldelens för grinig!
Tjejkvällen på torsdag kommer perfekt!
Underbart!
En helkväll och natt med underbara älskade!
Ser verkligen fram emot det girls!
Utan er vore jag ingenting! <3
Torsdagen blir bra på många sätt... tihi,
vill bara krama om!
och det är nu!

Sängen väntar,
och bra drömmar hoppas jag på!
Skolan gör mig helt borttappad!
Går snart under!

Over and out.
Emelie

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0