5 Oktober
Sanningen kommer alltid fram.
Sitter här och tänker..
Det har varit en lång, och mestadels bra kväll.
Tjejkväll hos Erica, med utklädning mot en lite porrigare stil.
På så sätt var det väldigt lyckat, alla var super snygga och råhotta.
Men sen finns det väl vissa punkter som gärna kan raderas och aldrig mer komma tillbaka.
Om man älskar en person.. ska man då fortsätta älska den fast den beter sig illa ?
Hur länge ska man behöva stå ut med sådant som bara ligger i en och gror...
Är så rädd att en dag blir allt bara för mycket, och som en bubbla så spricker bara allt.
Är allting värt att riskera på det viset ?
Jag älskar dem, det gör jag.
men jag är bara så otroligt less på att alltid bli behandlad som en osynlig och betydelselös människa.
Ni kan nog inte förstå hur liten ni får mig att känna vissa stunder.
Ikväll var det en av er som gick way to far.
Men ni båda har gjort samma förr.
jag vet bara inte hur länge jag ska acceptera det ?
Såg du inte på honom att han inte ville ?
varför kan du inte bara hålla dina händer i styr och ta hand om ditt eget liv.
du sköter ditt, och jag sköter mitt!
så många gånger jag har blivit trampad på..
Försöker att inte visa det utåt, och visst, jag har inte ensamrätt på honom.
men du kan väl tänka lite grann, det sårar ändå att se dig hoppa på dem, en efter en..
Räcker det inte med att en av oss har blivit trampad rejält på?
Och hon har vetat om allt hela tiden.
nu i efterhand har jag verkligen insett hur falskt allt har varit.
När hon frågade kunde jag inte ljuga, så gör man bara inte.
Man ljuger inte en person rätt upp i ansiktet.
Och det är så lätt för dig att skjuta på det ,
men för mig är det annorlunda.
Eran vänskap kan avsägas,
men jag kommer alltid leva med henne,
och jag vägrar leva med vetskapen att jag sårat henne mer än vi redan gjort.
hur som helst,
hon vet allt nu iaf, vi får sluta låtsas, komma ut ur garderoben...
stå för vad du gjort istället, sanningen kommer alltid fram,
den skulle ha skadat hur som helst,
men just att alla vetat och inte hon,
usch, jag vill inte byta plats.
Sen kvällens kramdocka..
ååh, han kommer där och jag kramar.
Kramen som jag saknat över ett år är så välkommen,
och jag vill aldrig släppa.
du sa att jag hade lovat att aldrig lämna dig,
men jag bröt mitt löfte.
Förlåt darling.
Säger bara passionerat!
i have miss that.
men det går inte,
jag kan inte,
jag vill inte,
inte nu, jag har gått vidare.
ändå gör jag inget motstånd, allt kändes ju så rätt.
åh, kan jag få facitet till mitt liv snart?
vad händer ?
Sängen väntar,
ska försöka drömma bra drömmar, men denna dag har haft så många intryck, så vi får vad som blir.
Var btw ledig idag, riktigt härligt! Slappar dag till 1000 (:
mamma måste köpa nutrullet, det här går inte.
ångest, ångest, ångest hela tiden,
har ingen karaktär heller ; /
nae, psykiskt är det kanske inte så bra..
måste få rätsida på det här.
Over and out.
Emelie
Kommentarer
Trackback
