20 Augusti
Hur kan sommaren gå så fort?
Skolan hinner knappt sluta innan det är dags att bege sig dit igen.. varför ska det alltid vara så?
Sommaren -07 är utan tvekan den bästa hittills.
Den började med en skolavslutningskväll där vissa, nämner inga namn, fick i sig lite för mkt..
Efter en nattmåltid bestående av jordgubbar och glass begav vi oss till Marielles lägenhet, för att sedan nästa morgon fara tillbaka till Emma för ännu mer jordgubbar, glass och chokladsås. Bättre start på sommaren finns verkligen inte!
Följande veckor handlade väldigt mkt om EeeeS - Emma, Ellen, Erica, Emelie och Sofia.
Dessa båtturer, åw, va jag älskade dem. att bara njuta av solen och umgås med de man älskar mest!
Sedan bar det av till Maltträsk för att fira midsommar. En väldigt lyckad helg med brännboll, bad och massa skratt.
Jag och Frida tog även moppen till Vormsele för att fira midsommardagen med Jessica och Victoria och deras familjer. En mysig dag. Jag spelade kubb med mammorna och spanade in en viss Mr.T. Kvällens bästa var bandvagnen. Så sjukt mysigt! Nog för att chaffören inte var nykter, men hey, whatever, det var ju bara en skogsstig.
När midsommarhelgen var avklarad skulle det bara dröja nån vecka innan dragracingen verkligen skulle börja. Nog för att vi var till Piteå och Sundsvall i Juni. Men under Juli och Augusti, det är då men känner att man lever.
Men innan dragracingen var det Wheels, och jag tjänade pengar. Älskar att ha dem, men hatar att dom försvinner lika fort! Kvällen där var bra, sov i Sörmjöle, vilket kunde ha slutat bättre. Men man kan inte rå för sina känslor, det har jag insett nu. Kan inte hata dig för hur du känner. Det är bara inte besvarat, och jag blev rädd, men livet går vidare, precis som förra sommaren vid strapasen..
Så, i början av Juli tar jag med min älskade Ellen till Piteå, Midnight Sun Internationals, för att ännu ett år känna på hur det känns att leva som tattare ^^
Helgen gick bra, vi hann med både martinikväll och övernattningskompisar. Riktigt lyckat och jag är så glad att du ville följa <3.
Efter Piteå for vi till "Lillsjön" där vi badade och jag lekte väl mest med dom vuxna. Marita visste hur man blandade drinkar, så morgonen efter var väl inte allt för jätte kul.
Vi for hem från Piteå för att ta hand om katten, gå på kalas och klippa gräsmattan, för att sedan på torsdagen sticka upp till Skellefteå igen.
Ännu en dragracingtävling, och ännu mer minnen och skratt. Eftersom dragracingen i stort sätt alltid är densamma så finns väl ingenting speciellt att nämna. Joo, en sak, jag är jätte bäst på spela bitch. Att leka med andras killar... Inget jag är stolt för, men det har hänt 3 ggr.. 2 gånger denna sommar...
Vi for hem från Skellefteå på söndagkväll, och på tisdagkväll sitter jag, mamma och frida vid matbordet. Jag kommer då på hur mkt jag vill fara till Mantorp. Förslaget om att jag ska följa med Hannas familj dyker då upp. Jag blir enormt jätte taggad.
Efter en helkväll med Matilda i Sörmjöle möter mina älskade syskon upp mig vid bussen. Leendet på deras läppar talar om att nånting är på gång, och när jag frågar så säger båda i kör att vi ska fara till Mantorp på onsdagmorgon. I andra andetaget säger dom också att vi ska få fara på våran önskade Linde-resa. Farmor&Farfar ska stjutsa oss dit!
Så på onsdag förmiddag bar det av neråt, mot Mantorp. 86 mil bara så där... men tiden gick fort och väl där nere väntade Hannas familj och även familjen Wallberg som jag hade bekantat mig lite med i Skellefteå. Mantorps veckan var sjukt, underbart jätte skoj! Blev inte allt för mycket körning för vårat team, det regnade rätt mkt, men man får göra det bästa av situationen. Vi spelade kubb vid dammen, såg på film, och hade det bara allmänt jätte bra! Bra som man är går man och kärar ner sig också.. kanske inte allt för bra när kärleken bor 60 mil bort... suck!Men i slutändan, om man räknar bort lite missöden på lördagkväll, var allting perfekt!
Direkt efter Mantorp tog TeamJonsson sitt pick och pack och drog vidare norrut mot Rättvik. Där väntade en vecka med Tobias familj, KG&Gun och Åse&Stefan. Samtal med en viss Wallberg varje dag räddade nog det mesta ändå, saknaden var stor, men att bara höra rösten var en trygghet. Även denna vecka blev grymt lyckad och Ellenor och Fredrik gjorde det inte sämre! , kom under den veckan på att jag ville flytta till Göteborg och bli flygvärdinna i Danmark, kan låta konstigt, men Ellenor fick det att låta jätte bra! , drömmarna om att flytta söderut finns fortfarande kvar vill jag lova. Blir nog inte kvar här uppe när man är klar med allt. Längtar så grymt till körkortet, att bara få ta bilen dit vägarna för mig.. underbart! Jag och Frida har redan sagt att när kortet är i mina händer blir det nog en bilresa ner till Arboga och Medåker, det kan ingen ändra på. Är då Jessica snäll så kan hon nog också få följa med.
Nog pratat om körkort och bil, blir bara mer sugen ju mer jag tänker på det!
Vi for från Rättvik på fredagen och då var våran södersväng slut, för den här gången.
Hemma väntade tjejerna som var grymt taggad på RixFm-festivalen, och jag ljuger om jag säger att jag inte också var det. Ett samtal från Linus under hemresan förstörde dock allt. Inte samtalet i sig, men när han berättade att han fått ett samtal från någon som inte ens är värd att nämna vid namn.. iaf fick han ett samtal av henne och detta gjorde att jag inte åt nånting under hela dagen, bara för att det tog så hårt. och alla kanske vet vad som händer om man inte äter något och sedan dricker, jo, man blir lättpåverkad, och det var exakt vad jag blev. Så Rix bör inte ens nämnas, katastrof kanske duger... Men, jag har gått vidare och det lär inte hända igen. Det händer alla, som min älskade mor tröstade mig med morgonen efter, när jag då, mot förmodan mådde hur bra som helst, bara ångest...
Helgen efter Rix väntade den grymt efterlängtade Linde-resan. Så vi packade ihop dragsters och barn och for tillsammans med farmor&farfar ner till Lindesberg. tacktacktack, för att ni gjorde det, ofattbart! Nere i Linde bodde vi på vandrarhem och vi fick vår önskan igenom, vi barn fick ett eget rum, vilket betydde att vi kunde vara ute längre. Men jag och albin tog hand om det mesta som hade med dragracingen att göra, farmor skötte maten och farfar skötte snacket, så allting blev som vi, den yngre generationen, ville! Tävlingen var nog den bästa denna sommaren, mestadels för att det blev en massa körning och människorna där nere gjorde ju inte det hela sämre! Familjen Wallberg, åh, vilken familj! Hjälpte till med allt, erbjöd mat och plats. En sak är säker, jag har hittat min andra familj! Söndagen kunde väl ha en bättre handling, men... Frida åkte ut i andra rundan pågrundav en stor break-out som varken jag, hon eller Albin kunde förklara. David åkte ut i första, Lina också om jag minns rätt och även Linus, och han pågrundav en rödlykta. Jessica däremot slutade som 2:a så det var bara att gratulera, hon var verkligen värd det!
Veckan efter Linde var tuff, efter att ha hört en människas röst varje dag, som sedan slutar i kaos... och man hörs inte mer var otroligt jobbigt. Och framförallt frustrerande när man själv inte vet vad man gjorde för fel. Men veckan gick ändå, fanns inte så mkt att göra åt. Men på torsdagen väntade det efterlängtade och samtidigt oförberedda samtalet. Det gick en il genom hela kroppen och att bara få höra rösten igen gjorde mig alldelens varm. Samtalet avslutades med "Pusspårej" och jag var nöjd igen.
Detta gjorde att när vi sedan for till Sundsvall på fredagen så höll jag på att spricka av längtad. Dels för att det var dragracing igen och dels för att jag skulle få träffa världens bästa Wallberg-familj med son! Lovely!
Fredagen var regnig, och det gjorde att det blev en hel del mys vid bilen, var ju tvungen att ta igen allt! Resterande helg var solig och umgänget var underbart! Men tävlingen i sig, vad säger man, oacceptabel! 3 kvalrundor på hela tävlingen, pinsamt för dem som anordnade! Så det slutade med att både Frida och David åkte i första och Linus lyktade, igen! Lina däremot gick vidare en runda, för att sedan bli utslagen. Jessica kom till semifinal, och Andreas har tur genom hela tävlingen, precis som det ska vara. Helt sjukt hur en människa kan ha sån tur! När Wallbergarna var utslagna var det att bara börja packa ihop. Vi hann med ett litet vattenkrig, där det var jag som blötte ner alla, inklusive Lina, förlåt! men kul var det, ända till dom rullade iväg med bussen. Kändes som avskedet blev så fel, inget blev som vi hade tänkt, och dom hann knappt fara från depån innan tårarna rann. Kan inte förstå varför jag har så svårt att säga hejdå, men det har jag alltid haft. Saknar dem redan, och det känns som det kommer bli en lång vinter, men vi har sagt att vi ska ta oss ner dit nått i vinter och dom ska komma hit upp och åka skoter, så lite blir det väl att ses, men jag längtar redan till nästa sommar! Kan nämna att dem som till hör familjen Wallberg är, Leif, Lis, Linus, Lina, Therry och Lurre - mannen som aldrig kommer bli vuxen, men åh, så underbara dom är, allihop!
Så, här sitter jag nu.. Sundsvallstävlingen och avskedet var igår, men det känns som flera veckor! Saknaden är enorm, och jag känner på mig att det kommer bli ännu värre. Skolan börjar på onsdag, och därmed är det allvar. Orkar verkligen inte stiga upp tidigt, för att sedan bara sitta och nöta på skolbänkarna, då är det bättre att ha dragracing året om. Det skulle vara mkt bättre om jag får säga mitt.
Nu låter det som jag är otacksam och att jag hunnit med jätte mkt i sommar. Och det kan jag hålla med om, det har varit en hel del. Men mycket vill ha mer, och det är så jag känner nu. Det känns som sommaren bara har börjat och det är ju inte förns nu som jag har hittat känslorna för dragracing och allting omkring. Allting har tagit slut för tidigt, och det känns tufft att veta att folket jag skulle vilja, ja, typ bo med, är 60 mil härifrån och roar sig på eget håll. Det är inte rättvist!
Men jag får väl gilla läget, det är sånt vi inte kan påverka. Jo, det finns en chans till att denna sommar kan få ett ännu bättre avslut, och det är att vi skulle få fara till Malmö på Winter Nationals. och för detta krävs att Frida vinner sin cup, vilket inte är omöjligt, så nu får vi hålla tummarna inför helgen då den sista, kan bli nästsista om jag får säga mitt, tävlingen väntar. Frida ska sopa mattan, och vi ska till Malmö, det är bara så!
Bästa sommaren... ever! Tack alla som gjorde den möjlig!
Tårarna trycker på, men jag ska vara stark! Det här är inte slutet, det är bara början på en evig vänskap!
Over and out.
Emelie
Kommentarer
Trackback
